Oh crap!
-Igen!
Jag skulle inte äta mer mat när jag inte längre var hungrig, jag skulle inte dricka kopiösa mängder kaffe och jag skulle defenitivt inte äta godsaker på jobbet...
När jag då kom till jobbet säger Bridget att hon har med sig de chokladbitar från Merci-asken som hon inte tålde, dvs de godaste med nougatfyllning och nötter.
Oh neeij!
Nu måste vi ju se till att bli av med det problemet också. Det kommer, konstigt nog, nya problem att bli av med hela tiden på min avdelning.
JAG ÄR SÅ DÅÅÅLIG!
Efter lunchen gjorde jag mig en mastodontkopp med kaffe och mumsade i mig två chokladiga problem under salig lycka över de fantastiska smaksensationerna.
Kan inte föräldrarna tänka lite på vad de utsätter oss karaktärslösa fröknar för, när de kommer med dessa enorma och underbara chokladaskar?
Det är fan inte helt ok att tro att vi inte kommer att äta upp dem med en gång och gå upp massor i vikt.
Men man måste ju bli av med problemet!
Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det!
Dessutom är det ju ny månad imorgon, ett utmärkt tillfälle att skjuta på ditt nya liv tills dess. =)
KRAM!
Du låter så arg. Kan det vara den bristfälliga sömnen? Kan det vara mängden alkohol som nu tunget lämnar kroppen? Kan det vara ett latent chokladbegär? Men som de säger:
It´s better to be pissed off, than pissed on!
Och det stämmer ju ganska bra
(på mig i alla fall)
Dessa jävla måndagar också...! IDAG börjar mitt nya liv... Gjorde det inte det förra måndagen också???
Att vi damer inte bara kan lära oss: enough is enough! Ha ha ha, men det är ju så gott!
Förstår ditt problem m choklad. Igår var vi bortbjudna o jag köpte en ask m godsaker i. Men det var ju det, kvällen innan hade jag INGENTING gott hemma förutom den STORA asken, redan inslagen. Men den blev öppnad o man blev ju tvungen att köpa en ny nästa morgon.Förresten, ska du m o träna imorgon ihop m Pungsvettar´n?
Att öppna en redan inslagen present är ju kanonroligt. Jag ser det framför mig hur personen öppnar skåp efter skåp. Har-vi-verkligen-ingenting-hemma skräcken börjar så sakterligen krypa inom en. Sen ser man (kommer på) att man slagit ín en ask med godsaker.
Tanken säger:
Nej, jag kan inte. Man får inte.
Nästa tanke:
Äsch, vafan. Jag köper en ny imorgon.
Sen sitter man där i soffan belåten framför TV:n och mumsar i sig. För att, när asken är tom, börja få ångest. Usch, denna knäppa-upp-översta-knappen ångest. Igenkänningsfaktorn är så stor hos mig, därför skrattar jag. Men jag gråter samtidigt!
Förresten...
Orden:
godsaker, träna och pungsvett i samma stycke blir fantastiskt kul. Men jag är ganska lättroad, som sagt.
Ja, just det.
Vi fick skivkontrakt utan din vetskap enbart för de på Kotte Management bara pratar med Kottar. Fråga mig inte varför, men så sade dem.
Jag hade också öppnat den... LÄTT!!!
Men jag håller med Kotten, det är ju fruktansvärt roligt.
Underbara Maud!
