vildhallonet

Alla har vi våra talanger och otalanger.
När sambon vill skryta om mig inför andra och berättar om vad jag är bra på brukar hon säga att jag gör fantastiska köttbullar och att jag kan gå ner i brygga från stående.
Talanger? Nja, jag vet inte. Hade väl hellre velat vara en stjärnfotograf eller surfarproffs eller något annat coolt, men kanske kan jag någon gång bjuda någon på en paradmiddag bestående av köttbullar rullande från brygga...

En talang, eller otalang, jag har är att jag varken kan gå eller cykla långsamt.
Det går utav bara helvetet varje gång jag sätter mig på Contessa eller på fötter, trampar iväg någonstans.
Många gånger tänker jag att: Nu ska jag ta det lugnt. Det är ju inte så att jag har bråttom någonstans.
Men det slutar ändå alltid med att jag kommer fram till målet med tovigt (av vinden) hår, rosiga kinder, andan i halsen och svettpärlor på näsan... Suck!

När jag går på stan får jag fullkomlig panik på folk som i lugnan ro strosar i sicksack framför mig och hindrar mina snabba och bestämda steg.
Eller när jag cyklar i allén... Då får jag krupp på folk som med guppande rumpor vinglar över gatan och myser i långsam takt när jag och Contessa kommer farande i 240 och vill köra om.
När jag då måste bromsa för att det är en (oftast) tjock rumpa i vägen vill jag bara stoppa en pinne i hjulet på den andra cyklisten och snabbt bli av med problemet som hindrar min underbara fart.
Det är ju som att tala om för en galopphäst att han bara får småtrava banan runt, när allt han vill är att få sträcka ut och i full jävla vrålgalopp känna hur manen fladdrar i vinden och luften trycks undan, under hans dånande hovar.

Sån är jag.. Fartgalen!
Vad det har med köttbullar och brygga att göra kan jag dock inte svara på.

Nu ska jag iväg och bli bjuden på medelhavslasagne... Ska se om jag kommer fram tovig eller välkammad. Kanske borde göra en fläta ;)