Äntligen framme
Jag mötte min lilla sambo vid jobbet med hela famnen full av brännbollsträn, röda koner, bollar, pumptermosar, tillfällig kattlåda, hopprep och trötta ögon.
Vi susade direkt hem, där jag laddade ner musik på MP3:n medan hon hämtade ner grillen och packade det sista i papperspåsar.
Sist av allt stuvade vi in katterna i deras resbox och sedan kånkade vi i full stress ner för trapporna. (Halvvägs nere vid bilen fick jag släppa katter, väska och kaffekokare vind för våg då jag kom på att den livsviktiga telefonen låg kvar på hallbordet och skrek efter mig).
Med en bil fullknökad av grillar, jordgubbsflak, kaffekokare, brännbollsracket, bagar med kläder, terrorister, ölflak och nubbar, klackeskor, kastruller, termosar, stolar, koner, ljusslingor, terroristtillbehör, kol och tändvätska, pappersdukar och två tjejer styrde vi kosan för att hämta upp vår snygga väninna, för en flygvärdinna/hälsopedagog/massös var precis vad den här lilla roadtripen behövde.
När hon och hennes saker var inpackade styrde vi vår tajkonbil mot Kungälv där vi skulle hämta upp den stora badtunnan som vi ska ha på morgondagens midsommarfest.
Vi hade inte kommit många meter förrän Müsli började mucka med Hallon.
Först lade hon sig på sidan och tryckte alla fyra benen mot stackars Hallon som stod som klistrad mot burväggen. Sedan när hon inte fick någon reaktion från det, högg hon henne i huvudet ett par gånger.
Eftersom jag vet att Hallon tar Müslis retande ett tag innan hon får nog och det slutar med att Müsli får sår och hugg (som det alltid gör när de "syskonbråkar") bestämde jag mig för att vi skulle få en trevligare resa om jag särade på dem.
Jag tog ut en tacksam Hallon och lade henne i mitt knä medan Müsli demonstrativt vräkte ut sig i hela buren.
Jag förespråkar verkligen inte att ha katter lösa i bilen när man är ute och åker med tanke på vad som kan hända vid olyckor osv, men lilla Hallebrall ligger som en liten snäcka i knät och bara njuter av utsikt och klappande, så hon är rätt lugn.
Att vi sedan (tack vare badtunnan) körde i mellan 30-60 km/tim gjorde också att det kändes ok.
Efter fyra timmar i bilen är vi nu äntligen framme vid helgens fest -och bodestination. Tunnan är avhängd från bilen och katterna är installerade i det nya huset.
Något som gått med förvånandsvärd lätthet. De tog ett snabbt luktvarv och var sedan igång med att leka på de stora utrymmena som ju inte finns hemma.
Vi susade direkt hem, där jag laddade ner musik på MP3:n medan hon hämtade ner grillen och packade det sista i papperspåsar.
Sist av allt stuvade vi in katterna i deras resbox och sedan kånkade vi i full stress ner för trapporna. (Halvvägs nere vid bilen fick jag släppa katter, väska och kaffekokare vind för våg då jag kom på att den livsviktiga telefonen låg kvar på hallbordet och skrek efter mig).
Med en bil fullknökad av grillar, jordgubbsflak, kaffekokare, brännbollsracket, bagar med kläder, terrorister, ölflak och nubbar, klackeskor, kastruller, termosar, stolar, koner, ljusslingor, terroristtillbehör, kol och tändvätska, pappersdukar och två tjejer styrde vi kosan för att hämta upp vår snygga väninna, för en flygvärdinna/hälsopedagog/massös var precis vad den här lilla roadtripen behövde.
När hon och hennes saker var inpackade styrde vi vår tajkonbil mot Kungälv där vi skulle hämta upp den stora badtunnan som vi ska ha på morgondagens midsommarfest.
Vi hade inte kommit många meter förrän Müsli började mucka med Hallon.
Först lade hon sig på sidan och tryckte alla fyra benen mot stackars Hallon som stod som klistrad mot burväggen. Sedan när hon inte fick någon reaktion från det, högg hon henne i huvudet ett par gånger.
Eftersom jag vet att Hallon tar Müslis retande ett tag innan hon får nog och det slutar med att Müsli får sår och hugg (som det alltid gör när de "syskonbråkar") bestämde jag mig för att vi skulle få en trevligare resa om jag särade på dem.
Jag tog ut en tacksam Hallon och lade henne i mitt knä medan Müsli demonstrativt vräkte ut sig i hela buren.
Jag förespråkar verkligen inte att ha katter lösa i bilen när man är ute och åker med tanke på vad som kan hända vid olyckor osv, men lilla Hallebrall ligger som en liten snäcka i knät och bara njuter av utsikt och klappande, så hon är rätt lugn.
Att vi sedan (tack vare badtunnan) körde i mellan 30-60 km/tim gjorde också att det kändes ok.
Efter fyra timmar i bilen är vi nu äntligen framme vid helgens fest -och bodestination. Tunnan är avhängd från bilen och katterna är installerade i det nya huset.
Något som gått med förvånandsvärd lätthet. De tog ett snabbt luktvarv och var sedan igång med att leka på de stora utrymmena som ju inte finns hemma.
Nu ska jag umgås med mina vackra väninnor och mina underbara djur några timmar innan sängen nalkar och morgondagen tar vid.
Kläm
Kommentarer
Trackback
