Arbetet går framåt!
Jag hade faktiskt sett fram emot den här kvällen en hel del. Jag skulle dricka Cosmopolitans och vara lite flickig med mina ladies ett par timmar.
Jag menar, jag jobbar ju lite på den här flickigheten och denna kväll var ett stort steg framåt för mig i just det arbetet.
Det låter så fånigt att säga att man jobbar med att hitta sin kvinnlighet, men de som känner mig väl vet vad jag talar om.
Jag är tjejen som alltid gick i sneakers, baggy byxor, omålat ansikte, lekte med bilbanor och He-Man som barn och har alltid, och då menar jag alltid fungerat bättre i sällskap med killar än med tjejer.
Det är bara så det alltid har varit och jag försöker ändra lite på det.
Det är fortfarande mycket sneakers, baggy och killkompisar, men även ett och annat fodral till skyhöga klackar och ladies.
Jag har dessutom nästan den största sminktrunken av mina väninnor (inte så välanvänd kanske, men den finns där)...
Dock ballade jag ur ikväll, när jag visste att de andra nog skulle klä upp sig lite..
Det blev sneakers, baggy och mössa. (Men jag toppade det med ett par rosa fjäderörhängen. Små indianer kommer väl undan med det mesta, eller)?
Anyhow, så såg jag fram emot ikväll, men redan när jag entrar biografen och ser ALLA DESSA TJEJER med sina festblåsor, klackar, lockar, plymer i håret och fnittriga tjejkompisar kände jag paniken komma krypandes.
Jag försökte dölja det genom att väldigt okvinnligt berätta om alla (två) gånger jag visat brösten offentligt (den lyckliga bartendern på Marstrand och kollegorna) men det gick visst sådär.
Jag försökte även tänka på hur gärna jag själv ville se Transformers när den kom, då jag har vackra minnen när jag tänker tillbaka på Sky 1 om mornarna som barn, liksom att jag bara ska se ARKIV X då minnerna från tiden med den serien är minst lika vackra...
Nu handlade det ju om vuxna tjejer och en tv-serie som inte är såå gammal, men jag gissade att känslan ändå var densamma.
Eftersom det visst var rätt uppenbart att jag inte var en big fan, fick jag sitta längst ut i raden av oss 8 tjejer och det var faktiskt rätt skönt. Där kunde jag sitta själv och insupa allt som hände runtom mig i biografen.
Jag skojar inte.. Vi satt i salong 1.. Den är stor och den var till bredden fylld med tjejer. Bara tjejer...
Eller ja, nästan bara tjejer.
Jag räknade nämligern och fick det till fem killar i publiken varpå mitt dömande jag genast tänkte *bögar eller hunsade pojkvänner*, men så behöver ju absolut inte vara fallet.
De kanske helt enkelt hade en crush on Carrie, Charlotte, Miranda och Samantha som de flesta andra i salongen. Eller så tog de helt enkelt tillfället i akt att kanske hitta sin framtida tjej. Gudarna ska veta att de hade att välja mellan och 100 spänn är ju billigare än vilken Spray Dejt som helst.
Jag kände mig verkligen obekväm i hela den här östrogenklumpen och min ena väninna blev inte nådigt sur på mig när jag berättade om mitt obehag.
Faktum är att när hon tände till över att jag alltid ska gnälla och undrade varför jag var med över huvud taget, tände jag tillbaka och tänkte gå, men insåg att jag var ju faktiskt där för att få vara med mina vänner samt att ju öva på hela det här tjejiga.
Och kan det bli mer tjejigt än att gå på en tjejig biofilm?
Jag tror fan inte det.
När filmen börjar tjoar nästan alla 700 brudar, klappar händerna och skriker av förtjusning... Själv ville jag bara dö, vilket min ena väninna givetvis kommenterade!
Filmen i sig finns det inte så mycket att säga om. Inte dålig, inte asbra.. Förmodligen precis vad fansen ville ha och det är ju ett lyckat koncept.
Jag skrattade hjärtligt en gång, och det var givetvis åt ett bajsskämt, vilket jag såklart fann väldigt underhållande.
En bit in i filmen ser jag i ögonvrån hur sambon tittar på mig och viskar något med en av mina ladies.
Jag tänker inte så mycket på det då, men efteråt säger hon att hon tyckte att mina ögon såg lite glansiga ut, och undrade retsamt om jag kanske hade ett soft moment under filmen ändå.
"Hon grät väl för att hon ville härifrån" säger den andra tjejen sarkastisk till svar och jag säger ingenting.
Inte för att jag satt med glansiga ögon under filmen vad jag vet, men jag var faktiskt där av egen vilja.
Visst, det var jobbigt och visst, jag tycker att det är lite dorky men jag hade ju ändå valt att följa med för att jag ville och jag blir fan ledsen när det måste kommenteras hur jag förstör stämningen, eller bara vill därifrån och sådana saker såpass ofta som jag ändå upplever att det görs.
Jag ska tänka på att inte tala om när jag tycker att situationer är jobbiga eller obekväma nästa gång
Givetvis bjöd kvällen på skratt, härliga tramserier och Cosmos (för vissa- själv drack jag cola och vatten) ändå och jag är glad att jag följde med mina underbara vänner på en riktig chickflick.
Nästa gång är det jag som väljer film ;)
Härligt Sara, äntligen kanske man kan följa med på lite pang pang, bomber och granater och stora häftiga maskiner!! ;) Stå på dig! =)
Fast Sara i fodral och skyhöga klackar ÄR drop dead gorgeus... :)
Det är hon ju alltid! :)
(pluspoäng)
Ha ha ha!
Fler high heels då kanske ;)
Det ryktas om att det bajsas ned sig i filmen.
Jag skall se denna film i New York. Jag har lovat frun.....
Dessutom är det så många mil hemifrån, och man lär aldrig träffa på någon man känner utanför biosalongen (vad är oddsen liksom). Där personen håller en Hulken-biljett och du en Sex och stad-biljett. Så jag känner mig säker.....Sålänge inte någon googlat fram detta meddelande då? Då har de bevis på att jag sett den. Men då kan jag förneka som en politiker.
Sista bilden här, jag menar, du ser så glad och lycklig ut i ditt underbara garv/leende så man kan inte annat än att bli likadan när man ser det. Sätt gärna in fler Smileys på dig själv(nu har jag bett om det så skyll på det om nån sate tycker du är egotrippad med massa bilder på dig i bloggen...), som lättar upp dagarna, det räckar att se en så börjar man själv småskratta framför knätoppen!!
Klart att jag får ha bilder på mig själv och vara egotrippad. Det är ju MIN blogg :)
Och tack för komplimangen. Det var härligt sagt!
