Kändismöte
Klockan är 17:30 och ännu en hård arbetsdag är avverkad :).
Första rasten var en mental prövning då jag fick agera vaktmästare/husväggsklättrare i jakten på en frisbee. En jakt där jag, till barnens (och min egen) stora förtvivlan och besvikelse, fick se mig själv besegrad av den gula frisbeen.
Efter att ha samlat in alla miljötävlingslappar och haft en het promenad till kyrkogården med min pratkvarn var det sedan dags för ett studiebesök, för alla oss miljösnubbar, på Ester Mosessons gymnasium på Lindholmen.
Jag och Bögen i församlingen är lite tidiga och sätter oss med varsin capuccino på bryggan och tittar på folk.
"Oh, kära nån! titta!!! Han känner jag" utbrister min kollega plötsligt och sätter nästan kaffet i halsen.
"Undrar om det är filminspelning på gång. Han jobbar ju som stylist för SVT. Herregud vad spännande! Fast tycker du inte att han är lite tjock för att vara bög?"
Första rasten var en mental prövning då jag fick agera vaktmästare/husväggsklättrare i jakten på en frisbee. En jakt där jag, till barnens (och min egen) stora förtvivlan och besvikelse, fick se mig själv besegrad av den gula frisbeen.
Efter att ha samlat in alla miljötävlingslappar och haft en het promenad till kyrkogården med min pratkvarn var det sedan dags för ett studiebesök, för alla oss miljösnubbar, på Ester Mosessons gymnasium på Lindholmen.
Jag och Bögen i församlingen är lite tidiga och sätter oss med varsin capuccino på bryggan och tittar på folk.
"Oh, kära nån! titta!!! Han känner jag" utbrister min kollega plötsligt och sätter nästan kaffet i halsen.
"Undrar om det är filminspelning på gång. Han jobbar ju som stylist för SVT. Herregud vad spännande! Fast tycker du inte att han är lite tjock för att vara bög?"
Vi sitter där och spanar på SVT bilar och kameramän som rullar in och vi misstänker skarp en inspelning av Andra Avenyn (som jag aldrig sett så jag har egentligen ingen aning). Min kollega är lite bekymrad över att det är så många bilar, som den miljöminister han ju är.
"Är SVT medvetna om det höga bensinpriset verkligen. Inte undra på att vi får betala så mycket i skatt och tv-licens. Herregud, kan inte folk gå längre?"
"TITTA" utbrister han sedan ivrigt när en ung blond kvinna graciöst kliver ur en av bilarna.
"Där kommer hon! Grön klänning och allt. OJ, vad spännande"
"Vem är det?" Frågar jag som ju inte kan nåt om serien.
"Vet inte, men hon är säkert känd. Sånt ser man ju." (Det visade sig sedan vara Petra Hultren som är med i serien).
"Minsann.. Kolla, nu sprejar bögen i ordning hennes hår. Oj, oj, oj.. Snart förstår du, snart kommer kändisarna."
Min underbara, inte ett dugg straighta, kollega är helt i extas över detta happening och vet knappt vart han ska ta vägen med all sin iver. Helst av allt skulle han nog vilja krypa upp i knät på regissören för att inte missa något eller någon, men jag höll honom kvar på bryggan, för allas trevnad.
Det blir ett par omtagningar (typ 30) av den lilla scenen och min kollega är med teamet, från vår position på bryggan.
"Mmm, nej det var hon inte nöjd med. Det får hon allt göra om."
"Så, så.. Gå nu då. Nu får du skynda dig till båten så du inte missar den."
"Herregud, vad spännande. Nu krockar de där serdu"
"Ja, det är nog bäst att du fixar till håret lite där. Sådär kan det inte flyga omkring."
Vi har, från bryggan, listat ut hela avsnittets handling och att just detta nämligen är en nyckelscen där de här två människorna träffas och så småningom blir tokkära i varandra.
Det bästa av allt är ju förstås att jag och Bögen i församlingen nog är med på ett litet hörn och bidrar till ett alldeles fantastiskt avsnitt av Andra Avenyn.
Först den oskyldiga lilla krocken där de träffas och sedan Petras ensamma gång till båtens brygga. Gud, vad spännande!
En man kom och ställde sig precis i vår spanaröppning och min vän utbrister förnärmat.
"Men herregud karl. Vi är ju mitt inne i en filminspelning här. Där kan du ju inte stå förstår du väl. Hrmpf!"
Är det någon som har varit bland kändisar med en gay-kille innan?
Det är en underbar sak som verkligen bör upplevas.
För några år sedan hade vi en föreläsning på Radisson SAS, där även alla deltagarna i det årets melodifestival-deltävling bodde.
Bara gissa vad som hände när Carola, Günter och de andra kommer nerskridandes från trappan med sina bländande leenden?
Min kollega nästan svimmade av lycka och drog med stackars förlägna, och inte alls lika kändiskåta, jag genom havet av människor och stod längst fram och hoppade som ett glatt barn när kändisarna gick förbi.
Några år innan dess var vi på besök i Skara och råkade äta lunch på samma restaurang som självaste Bert Karlsson. I personalrummet hänger det nu ett förevigande kort av den händelsen, där min stolta kollega med ett brett leende står och håller armen om den hungriga Bert.
Han är verkligen underbar, min favoritbög och man har minsann aldrig tråkigt i hans sällskap!
Kommentarer
Postat av: Petra
Jag vill också ha en urgullig bögkompis! ;-)
Trackback