vildhallonet

Mmmmm.... Törnrosa har slagit upp ögonen och sitter just nu med tandborsten i den löddrande munnen, lyssnar på Blue Founation och njuter av sin första sovmorgon på... På... På evigheter!

Jag vaknade först (exakt, jag kollade) 08:54 och beslutade snabbt att jag skulle sova mer då jag fortfarande var väldigt, väldigt trött..
I dag behövde jag ju inte gå upp mitt i  natten och det tänkte jag ju då rakt inte göra heller. Jag somnade nog om med en gång och kommer ihåg att jag drömde någonting om kostymer och cyklar.
När jag vaknar igen känner jag mig väldigt utvilad och tänker att klockan nog är närmare 10:30. Härliga sovmorgon!
Jag sträcker mig belåtet i sängen (till katternas stora irritation, då de låg vid mina böjda ben) och slänger en blick på telefonen.
09:01! VA? What the fu.. Jag har sovit i sju minuter. SJU minuter... Alla kostymer och alla cyklar då? De var ju där jättelänge och hur kunde jag gå från zombietrött till prinsesspigg på sju minuter?
Det här är fan inte ok... Jag vänder mig demonstrativt om i sängen och lyckas pressa fram 35 minuter sömn till.

Hjärnverksamheten äv verkligen helt fantastisk. Tänk att hinna drömma om någonting som känns som flera timmar, när det i realtid handlar om sju minuter. Det är verkligen ascoolt och jag önskar att det kommer att vara så i eftermiddag, då jag är själv på jobbet och jag veeet hur tråkigt jag kommer att ha.

Sambon!
Det som hände i morse, när jag vaknar av att du står lutad över mig för att hämta något och jag säger:
"Neej, vad gör du?"  eftersom jag inte alls gillade vad du gjorde, var ett sådant ögonblick där man inte är riktigt vaken och den fortfarande halvsovande hjärnan inte ger klara besked om vad som egentligen händer, vad som är viktigt samt vad som är helt ovesäntligt.
När jag vaknade igen och kände mig prinsessig spelades den incidenten upp i mitt huvud (inklusive diskussionen som följde) och jag insåg skamset hur illa det måste ha låtit.
Självklart får du hämta därifrån baby! Alltså verkligen, SJÄLVKLART!