vildhallonet

NU har jag håvat in poäng vill jag lova.
HUR ansvarsfull och mogen som helst. Nästan så att jag får nypa mig i armen och kolla om det verkligen är den där slarvern jag känner så väl, som sitter här och skriver!

Häromdagen ringde jag ett av mina försäkringsbolag (eftersom jag känner på mig att jag kommer sluta genom att bli tillplattad av en spårvagn har jag flera försäkringsbolag, för att verkligen suga pengar, men jag ringde hemförsäkringsdelen) för att teckna en drulleförsäkring.
Ni som känner mig väl, suckar nu tungt och tänker i djupaste förvåning:
"HUR kan någon så otursförföljd och godtrogen och underbar och fantastisk och rolig och söt och så fruktansvärt slarvig gå igenom sina dagar utan en drulleföräkring? Är det ens lagligt?"

Nej, det är nog inte lagligt, men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och fixat det.
Det första damen i andra änden frågade när jag tillkännagav mitt ärende var:
"Har det hänt något?"
"Nej, absolut inte" svarade jag (lite för) snabbt.

*Inte just nu i denna minut i alla fall. Fråga mig om en timma så får vi se.*

Så, idag fortsatte jag min poängjakt och gick upp i ottan för att cykla till Sesammottagningen.
Ni som tycker att det är alldeles för intimt att läsa om gynundersökningar kan sluta läsa nu. Jag har nämligen inga problem med att skriva om det ;)

Det är så lustigt med gynundersökningar tycker jag.
Jag minns med ett leende min första för många herrans år sedan.
Där kommer lilla jag, pissnervös inför att fläka ut mig framför en främmande kvinna, som riktar en stor lampa mot mitt underliv och dessutom ska trycka in kalla stål -och plastföremål i mig.
"Brukar du vara spänd och ha problem med att slappna av när du har sex?" Frågar min gynekolog med pedagogisk och lugn röst efter en liten stund.
"Öh, nej... Det tror jag inte" piper nervös flicka i stolen.
"Du är väldigt spänd nu nämligen. Försök att slappna av lite."

Slappna av!?
Där ligger jag, tonår gammal med benen som ett jävla V i vädret och funderar på vad hon gör där nedanför min mage, samtidigt som jag ideligen tänker på hur jävla normal den här situationen är... Det tror fan att jag är spänd!
Ursäkta min franska!

Idag var också ett lite roligt besök.
Jag är inte längre nervös och jag tycker inte att det är särskilt obehagligt, utan snarare ett nödvändigt ont som måste göras då och då, för att ständigt ha nulägeskontroll. Men idag log jag ändå lite extra då jag än en gång låg där med benen i vädret.

"Så kommer du fram med rumpan mot mig" (försök att närma dig någon med rumpan när benen dina ligger i en 90 graders vinkel ovanför dig. Det är en fasligt vickande ska jag säga). 
"Sååå ja. Där blir bra. Och så lägger du all din tyngd mot stolen."

Vänta nu!
HUR ska jag lägga all min tyngd mot stolen i den här ställningen. Är det ens möjligt?
Jag kan inte göra annat än att titta i taket och skratta hjärtligt åt mina egna, inte ett dugg avslappnade, försök att lägga all tyngd mot stolen (som jag ju knappt längre hade kontakt med där jag hängde i luften efter att ha vickat iväg rumpan).
"Såååå ja. Det är bra."
*Tack!*

"Nu kommer jag att ta prover från ditt urinrör och det kan kännas lite obehagligt."
Du stoppar in något  i mitt urinrör och ser till att få med prover från hela vägen runt. Jo, det är lite obehagligt...
Jag bara ler!

Sist men inte minst läser jag, efter provtagningar och vuxenprat (som mellan mor och dotter när det är dags att ha the talk. Jag känner mig alltid så liten när det är de där samtalen. Så många intima frågor och ibland lite dömande blick från den superpedagogiska och oftast jättetrevliga gynekologen), min journal när jag väntar på att få komma in och ta blodprovet.
Under behandling står det: Vulva-råd! 

Änvänds ordet vulva fortfarande?
Vulva-råd är ju ett helt underbart och samtidigt väldigt skrämmande ord.
Att det sedan innebär vanlig rengöring, att inte tvätta sig med tvål och allt det där, plus att det är något jag vet att de säger till alla tjejer som sitter framför dem spelar ingen roll.
I mina papper står det Vulva-råd och jag måste le lite till.