vildhallonet

Petra och Maud!
Klart att jag cyklade in till stan och kollade på fotboll... Jag är ju så LÄTT!

När jag slår mig ner vid vårt abonnerade bord (efter att dörrvakten med bred hand stoppade mig och med mörk aktoritär pondusröst frågade hur gammal tösen egentligen var. När tösen pep att hon var 30 år mullrade ingången så att dörrkarmarna hotade att lossna, av hans plötsliga skratt. Precis när tösen skulle plocka fram passet och bevisa allting säger han: "Nej, nej. In med dig bara. Du är så välbevarad att jag faktiskt tror dig. Keep up the good work"  varpå jag neg i tack och pinnade in) och matchen precis ska till att börja, säger min snygga väninna ivrigt:
"Det här är en förbannat viktig match"
Bara för att i nästa andetag informera mig om att:
"Jag köpte ett par nya skor idag!"

Hon sade det givetvis med glimten i ögat men jag skulle inte bli ett smack förvånad om det visade sig att hon faktiskt hade köpt ett par nya skor.
Något jag, då startsignalen gick, inte heller frågade om ;)

Anledningen till att vi var på Dubliners av alla ställen var för att min älskade sambo jobbade där ikväll. Hon skulle gå runt bland borden och sälja Newcastle Brown och vilka var min snygga väninna och jag, att inte köpa.
Och ensamna var vi inte heller...





Det är så underhållande och samtidigt jäkligt irreterande att kolla på fotboll när det är flickvänner och andra kvinnliga vänner till de manliga supportrarna, medverkande i rummet.
No offence, men det finns ingen som gapar så mycket som en tjej som låtsas att hon kan.
"KOM IGEN SLATAN" När Slatan inte ens är i närheten, är inget ovanligt.
Eller när det är en målchans som går åt helvete är det just de tjejerna som neeeejar högst.
Min favorit kom efter 2-0 målet då en av tjejerna vid bordet mittemot muttrar högljutt:
"Varför kan de inte tänka själva? Man kanske ska kolla killen som kommer bakifrån. Herreguuuud vad trött jag blir"



Då jag själv inte är den största av fotbollsfans har jag, i vanlig ordning, stenkoll på alla andra i lokalen och det var två ynglingar (som med säkerhet hade lurat dörrvakten med falskleg, påhittad basröst och smilande leenden) som slet sitt hår under matchen.
De var skrämmande lika matadoren i Ferdinand när de svenska spelarna tabbade sig och redan innan matchen började satt de som på nålar och svettades ymnigt av nervositet.
SÖTA söta dem!

När matchen väl var över satt folk och gnällde på de svenska spelarna och alla var givetvis proffstränare och talade, med förbannad röst, om vad de skulle ha gjort annorlunda.
Själv vill jag tro att de självklart gjorde sitt bästa.
Inte sjutton har de den lönen de har, tv-kameror överallt, fans på plats och värsta pressen på sig hemifrån, bara för att med flit göra en halvdan match och skita i utgången.
Nej, de vill ju givetvis vinna lika mycket som alla andra med blågula tröjor.. Om inte mer, så sluta gnäll och uppmuntra dem istället.

Min cykeltur hem var en vacker upplevelse då jag precis vid start får slutet av en rätt hård houselåt. Den dunkar på under den korta resan över Avenyn bara för att vid allén bytas ut av Curly Sue.
Åh, kvällen är ljummen, vinden blåser i mitt hår och Curley Sue är i öronen. Det är fan kärlek.. Porr nästan!
Efter Takida blev det house igen varpå jag trampade utav bara helvete och var hemma på rekordtid.
Precis när jag sladdar in vid porten och funderar på hur jag ska göra imorgon (ta ett glas vin med förra årets sommarflirt eller åka till onsala med sambon) kommer South parks -Uncle fucka och jag skrattar högt när jag ställer in cykeln för natten.
Härliga tokblandade telefon.

Det blir Onsala i morgon helt enkelt. He he!