vildhallonet

Oj, vilken eftermiddag!
Klockan 12.00 kommer kollegan från den andra avdelningen och berättar att den ena av "mina killar" varit riktigt aggressiv och frågade om jag kunde hjälpa dem en stund.

Jag plockade, två minuter senare, upp ett väldigt argt barn på skolgården och tog med honom till ett fik.
Där satt vi och småpratade om allt möjligt medan han mumsade på hallonpaj och drack en sprite.
Fröken Babbel nöjde sig med en latte.
Efter fikan tog vi en promenad till kyrkogården där vi gick runt och läste på gravstenar och räknade ut levnadslängd på de olika människorna.
När vi kom tillbaka till hans avdelning var han lugn och sansad igen, men då visade det sig att mina andra kollegor letat efter mig, då flickan jag har under min avingar på "min" avdelning också fått ett agg-utbrått.
Jag lämnade pojken och gick in till en alldeles vansinnig flicka som fullkomligt gått i klinsch...

Jag tog helt enkelt och gjorde om proceduren en gång till.
Det var ingen idé att försöka prata med henne. Det hade gått får långt så hon fick sig en snabb mellismacka och sedan gick vi också till fiket.

Hon babblade på om sina djur och ställde alla möjliga frågor om mina djur genom åren. Vi pratade om allt utom det som hänt innan, och även hon mjuknade och blev på bra humör efter en päronsoda och chokladboll.
Den här gången fick fröken Babbel en kopp med rykande rött te och honung.
Sedan tog även vi en promenad till kyrkogården och småpratade om spöken, skräckfilm, katter och syskon.

Jag förespråkar väl egentligen inte att ta med barn som betett sig illa till ett fik, men ibland är det bara att bryta av som hjälper, och idag behövde båda två ett brutalt avbrått från de trista situationerna de hamnat i.

Nu, nästan fyra timmar senare, sitter jag med blixthuvudvärk och jag är så trött att benen sticker och nästan känns bortdomnade. Skum känsla...
Fröken Babbel är trött och vill gå hem, men där vankas det tvätt och städ, så det lockar inget vidare det heller.

Jag vill bara krypa ner någonstans och gå i ide en stund.