vildhallonet

Aaahh, måndag morgon och solen strålar från klarblå himmel.
Fröken Babbel och grabbarna grus tar med sig penna, sudd och mattehäftet och går till Slottsskogen för att göra mattetal.

Vi går över Azaleadalen och gör skuggfigurer och fånar oss när den ena killen utbrister:
"Åh, fröken Babbel. Hoppas att sälarna och flodhästarna är ute."
Jag kunde bara inte hålla mig för skratt, utan brast ut i ett jättegarv och frågade honom frustande var flodhästarna var någonstans, för de har jag nämligen missat helt.



När vi kommer fram till Gotlandsrussen springer killarna ivrigt fram till dem för att klappa.
"Undrar vad de heter" frågar han som sett flodhästar i slottsskogen.
"Ingen aning" svarar jag.
"En av dem heter säkert Cissi" säger den andra killen allvarligt och klappar en av hästarna på mulen.
"Mmm, kanske det" svarar jag men undrar för mig själv varför i hela världen den skulle heta Cissi (även om det är ett fantastiskt namn som jag vet väldigt fina tjejer som heter).
"Titta fröken Babbel.. En kalv!" 

Ok... Först ser han flodhästar bland sälarna och sedan föder hästar kalvar... Jag får nog ha en biologilektion med de här killarna snart.

På vägen hem stöter vi på en kåt påfågelhane som hoppar, skakar, dansar och med alla medel han kan, förtvivlat försöker impa på en något ointresserad påfågelhona.
Jag var otroligt impad av att han orkar hålla upp de stora fjädrarna så länge och förklarar väldigt pedagogiskt för pojkarna varför han gör som han gör, men det enda grabbarna såg var fågelns stora, vidgande, rosa rumphål...



Men jag håller med dem. Det var ett enormt rumphål som han liksom öppnade och stängde under sin maffiga dans.
Konstiga fågel!