Grattis Snygg-Erik!
Jag har så magiskt ont i min handled.
Svullnaden har stigit upp mot handen nu och den har börjat bli blå.
Sedan känns det som om handen är kall inifrån. Skitskum känsla. Den är mycket kallare än den andra handen, men kylan kommer, som sagt, inifrån.
Det här är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har aldrig stukat/brutit/fått spricka eller på annat sätt skadat något ben i kroppen innan så det är allt lite spännande att se vad som händer.
Visst funkar det att skriva på tangentbordet, men det ser ut som om jag vore stelopererad och jag för pekfinger (fast i mitt fall, långfinger) valsen till en ny dimension.
Jobbigare är ju att tex ta på sig kläder, vilket jag inte kunde göra själv innan, då vi skulle till stallet. Sambon fick hjälpa mig att trä på mig kläderna och knäppa jeansen och jag kände mig som ett litet barn som ber fröken om hjälp att knäppa jackan.
Att jag sedan inte kan diska och knyta soppåsen är ju mindre synd...
Snart kommer sambons livliga och underbara systerdotter som räknar med vår fulla uppmärksamhet till i morgon eftermiddag.
Taskigt för henne att allt jag kan tänka på är hur ont jag har och att sambon ligger i sängen och betalar sin kropp för gårdagens drinkar.
Joel!
Jag hoppas att min enorma dumhet väger lika bra som osammanhängande ord och att du inte är alltför besviken på mig.
Fast jag har ju två dagar kvar förstås.
Svullnaden har stigit upp mot handen nu och den har börjat bli blå.
Sedan känns det som om handen är kall inifrån. Skitskum känsla. Den är mycket kallare än den andra handen, men kylan kommer, som sagt, inifrån.
Det här är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har aldrig stukat/brutit/fått spricka eller på annat sätt skadat något ben i kroppen innan så det är allt lite spännande att se vad som händer.
Visst funkar det att skriva på tangentbordet, men det ser ut som om jag vore stelopererad och jag för pekfinger (fast i mitt fall, långfinger) valsen till en ny dimension.
Jobbigare är ju att tex ta på sig kläder, vilket jag inte kunde göra själv innan, då vi skulle till stallet. Sambon fick hjälpa mig att trä på mig kläderna och knäppa jeansen och jag kände mig som ett litet barn som ber fröken om hjälp att knäppa jackan.
Att jag sedan inte kan diska och knyta soppåsen är ju mindre synd...
Snart kommer sambons livliga och underbara systerdotter som räknar med vår fulla uppmärksamhet till i morgon eftermiddag.
Taskigt för henne att allt jag kan tänka på är hur ont jag har och att sambon ligger i sängen och betalar sin kropp för gårdagens drinkar.
Joel!
Jag hoppas att min enorma dumhet väger lika bra som osammanhängande ord och att du inte är alltför besviken på mig.
Fast jag har ju två dagar kvar förstås.
Kommentarer
Postat av: Petra
Ja, leve Björn! =) Jag hade ju jättegärna velat haka på imorgon, men det ser inte ljust ut med barnvakteriet. Annars får jag väl "spara" min gång? Måste ju få testa den där rosa drinken! Lovar att höra av mig imorgon om någon barnvakt skulle inställa sig. Kram!
Postat av: Petra
Gulliga du! Jo, min man är The Shit om du frågar mig. Tyvärr är jag strängeligen förbjuden att lägga in några som helst bilder av honom i bloggen. ;-)
Trackback