vildhallonet

Hur tackar man någon som man (nästan) inte känner och som bjuder en på operan?
Här har jag bräkt på om vilken skit det är med musikaler (mest de med kristen skit i och för sig) och så hamnade jag på musikal igår... Och blev överväldigad!
Vad bra det var? Vilka manusförfattare och artister... Och vilket gott vin i pausen. Me like musicals, I tell you!

Petra, you so totally rock och jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig.
Du hade ju kunnat vara en vilde med ett basebollträ, då jag och sambon köpte grisen i säcken lite när vi utan att ens tänka två gånger, tackade ja till att följa med och titta på humor och skönsång i My fair lady.
Men du var ingen vilde med basebollträ, utan en jättegullig tjej, som jag misstänker gav oss de bättre platserna. Jag kan ha fel, men det kändes lite så! Så fint...

När vi väntar på vagnen efter föreställningen, sambon och jag, står vi under en markis för att skydda oss från regnet.
Plötsligt kommer det fram en man mot oss, och han verkar inte ha planer som helst på att ställa sig bredvis oss, utan går med bestämda steg mot, mot, mot de små flickorna under den röda markisen.
Precis när jag ska fråga, med uppkaxad och tuff röst, vad han håller på med säger han:

"Ursäkta mig" och snirklar sig mellan oss, och in till kebabstället, vars dörr vi fullkomligt hade barrikerat...
Ojdå!

Petra! Se nu till att fixa barnvakt till söndagens holabalou!