vildhallonet

Petra:
OM jag känner mig piggare idag!

Jag har ju världens i särklass bästa jobb...
Dagen började med att jag hoppade över frukosten för att få sova lite extra innan jag dök ner i kläderna och med dånande musik i öronen begav mig ut i snöstormen för att entra dödsstjärnan... Eller jobbet som det också kallas.

Oj, vad roligt jag har haft idag.
Jag har åkt stjärtlapp så snör yr i ansiktet,  rullat snögubbar och gjort snöänglar. Kastat snöbollskrig och skrattat ikapp med barnen.
Vadå 30 år och skitvuxen?
Idag har jag varit 12 år och härligt lycklig i snön.





Efter snölekar och spagetti med köttfärssås i bamba gick jag och två flickor till gymnastiksalarna och satte upp roliga klistermärken i duscharna.
Ett uppdrag jag i morse fick av min chef när jag galopperade in i personalrummet för att prata med kuratorn angående en elev.
"Titta här fröken Babbel, vad jag har köpt."  Hon rotar ivrigt bland sina proppfulla IKEA påsar och drar fram fyra ark med havsinpirerade klistermärken
"Du klagar ju på att det är så trist här och nu har jag handlat minsann. Kan inte du vara en darling och sätta upp dem sedan? Om du har tid förstås."
"SJÄLVKLART!" svarar jag glatt medan jag busar runt med kuratorns lilla hund, sittandes på golvet. 
"Tid är allt jag har."

Efter att ha prytt duscharna med färgglada fiskar, bubbliga bubblor och livliga bläckfiskar gick vi till en av gympasalarna och lekte lite.
"Kan du gå ner i brygga från stående fröken Babbel?" frågar en av tjejerna samtidigt som hon lätt som en fjäder jular förbi mig, på en hand.

"Klart att jag kan" svarar jag malligt samtidigt som jag insåg mitt fatala misstag...
"Gör det då!"

*Shit, shit, shit!* Jag fryser som en naken höna och jag har en mage som är knökfull av köttfärssås, men det här kunde jag bara inte prata mig ur.
"Jag kan ta ett kort på dig."

*Gött.. Det här blir bara bättre och bättre*

Jag ställer mig bredbent på mattan och barnet lika bredbent bredvid, redo med min telefon, för att föreviga detta ögonblick då hon hoppas på att få se en fröken Babbel rasa som ett plockepinspel på golvet.

En långsam böjning bakåt och jag var på väg mot min brygga...
En fullkomligt skrikande smärta i handleden och jag var där. Telefonen klickar till och jag lägger mig frustande, med slutna ögon, på rygg på mattan.
Det gick. Jag kunde fortfarande gå ner i brygga från stående, men herregud vad min handled inte var redo för sådana akrobatiska övningar ännu.



Efter att ha hämtat mig från handledschocken plockade vi ihop mattorna och gick ner till avdelningen där det vankades våfflor med sylt.

Åh, lyckliga jag som har det så bra!
Idag har jag alltså åkt stjärtlapp, klistrat klistermärken, lekt i gympasalen och ätit våfflor...

-Och fått betalt för det!