vildhallonet

På väg hem från jobbet idag ringer jag min snygga vännina för att få lite sällskap under min gråa promenad.
Hon har varit sjuk ett tag och mitt lilla ego till jag har inte fått den dos av henne som jag ju behöver för att må som bäst.
(Har inte fått den dos jag behöver av många saker när jag tänker efter... Mest doser av jobb och sambo, vilket i och för sig är viktiga doser, men jag behöver så mycket mer för att bli en fulländad människa).

Vi pratar på som vanligt och efter 10 minuter ser jag kaffe -och tebutiken där jag vill gå in för att handla bönor.

"Honey, vi kan väl höras lite senare. Jag ska gå in och handla lite nya kaffebönor nu."
Jag stressar över vägen och blir nästan påkörd av en röd bil som har rysligt bråttom (vilket jag inte hade, och kunde gott ha väntat tills han kört förbi).
"Ååååhh", säger hon ynkligt med sin kraxiga röst i andra änden. "Jag vill också vara vuxen och ha ett fast jobb och köpa kaffe."
"Men herregud" säger jag förnärmat (vägrar ju vara vuxen). "Du har ju ett eget företag. Det är ju hur vuxet som helst." 
- För att inte tala om bröllopet som nästan skedde.

Sedan dricker hon ju inte ens kaffe, min konstiga (men oerhört snygga) väninna så vad ska hon med ett mörkrostat kaffe från högkvalitativa bönor som -trots den mörka rostningen -har kvar de flesta av sina aromer till?
Vi lägger på under pussar och löften om att höras väldigt snart  och jag går in i den väldoftande butiken och köper nya bönor och ett rött te (ok, jag köpte en.. Två... små chokladpraliner också) jag inte smakat på tidigare.
På vägen hem tänker jag lite på vårt samtal. Jag, vuxen.. Bah!

Eller?

Jag har ju ett fast jobb och jag har ju både ett pensionsspar och ett långtidsspar, utöver katternas konto (ja just det. Jag är ju ägare till två djur också) och det vanliga sparkontot (som ju i och för sig oftast är tomt. Någonstans måste man få pengar ifrån i slutet -mitten, av månaden).

Jag har två olika olycksfallsförsäkringar, hemförsäkring och djurförsäkring, och jag har skrivit ner en förmyndare till mina (icke existerande) pengar (så någon "olycka" är det meningslöst att jag råkar ut för) om något skulle hända mig.
Jag blir orolig över att något har hänt, om någon är sen eller inte hör av sig som den ska och jag ser alltid till att hälsa med ett fast handslag...

... Å andra sidan bor jag i en tvåa (utan kontrakt) med min bästa vän, jag är singel vid 30 och jag har inget körkort.
Jag vill gå ut och ta en öl mitt i veckan och jag kan sms:a skitfort med bara tummen.
Jag älskar Southpark, Ren and Stimpy och Simpsons och jag blir rastlös och orolig om jag lämnas ensam. (Som i morgon till exempel, då jag är gräsänka och lite orolig över vad jag ska göra. Ensam hemma en lördagskväll VILL JAG INTE VARA).
Jag kan, efter ett år och lite till, fortfarande inte mitt postnummer och jag tycker det är döden tråkigt med melodifestivalen och let's dance!

Vuxen? Jag vet inte, men äldre, absolut!

Och du, min snygga väninna!
I Löööve you