vildhallonet

Jag vill börja med att tacka alla för er visade hänsyn angående mina förskräckliga blåa tofflor.
Det känns så himla fint att ni var så många som lyssnade på min vädjan att inte ge mig slängor angående dem och därmed visade mig den respekten. Tack som fan!

---

Jag älskar mitt jobb, jag älskar mitt jobb, JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!!

Hur många i vårt samhälle har egentligen den förmånen att med glada och kvicka steg gå till jobbet på mornarna?

Idag frågade barnen mig om vi inte kunde käka mellanmålet ute på ängen och jag svarade självklart:
"JAAAAAA!"
-Varpå vi snabba som vinden hjälptes åt och bredde mackor, blandade saft, plockade ihop sittfiltar, kubspel, krocket och twist och med raska (fröken Babbel och en hel armé av glada barn) steg tågade ner till den gröna och lockande mattan.

Åååh, det var så härligt. Vi lekte jage, stoppade maskrosor i näsan (det var nog mest jag i och för sig), hoppade över twistet, brottades och käkade korv -och ostmackor i solen.
Flickorna flätade mitt hår, plockade blommor, tog kort med telefonen och läste böcker medan killarna lirade fotboll och försökte brotta ner sin råstarka(!?) fröken. Det var bara så jävla bra och det är så fantastiskt att få tillbringa sin dag med så underbara små människor.
LYCKLIGA jag!







Efter jobbet mötte jag upp en gammal kollega på en fet och kaloririk fika i solen (precis så som jag vill ha den).
Vi har inte setts på flera år och hennes son, som var två nävar hög och kräktes på mig sist vi sågs, vandrade nu runt och pratade om traktorer och pussel.
Det var härligt att få ta igen lite förlorade år och skvallra om allt som händer på jobbet, men som den busy tjej jag är kunde vi bara sitta i 1,5 timma innan jag skulle möta upp min power walk kollega för en behövande fettförbränningsrunda.

Efter att ha gått i en timma "råkade" vi krocka med Triumf glass drogs givetvis in i den glassfyllda lokalen med vattnande munnar men skrämmande pengafria fickor.
"Men duuu" säger jag långsamt med ett genomtänkt leende.
"Jag lämnade ju väskan på jobbet. Vi går ju givetvis dit och hämtar pengar till glass."
Sagt och gjort.
Vi tågade med raska fettbrännarsteg mot skolan, och därmed pengarna som skulle ta oss till den goda glassen.
Men väl på det folktomma, nersläckta och låsta jobbet tömdes mitt huvud på alla tankar om glass, och fylldes snabbt av lusten att busa.
Det är ju så skoj att skoja och busa.
Frågan var bara vad vi skulle göra... Tankarna gick från att täcka alla skolans toaletter med plastfolie till att vända alla tavlorna uppochner  innan vi kom på det ultimata...

Nu VET jag att några kollegor sitter här och läser och ni får inte lov att läsa mer nu om ni inte kan lova att hålla tyst om vem som gjort det jag och min power walk kollega har gjort!
För det kommer att bli snack bland damerna på jobbet i morgon, det kan jag lova.

På en timma möblerade vi om hela personalrummet.
Vi flyttade om ALLT, gjorde olika soffgrupper och flyttade växter, bord och lampor, hängde om tavlorna och städade det glänsande fint.
Ha ha ha!

Gissa om det kommer att undras över vem som gjort denna rokad.
Vissa kommer skratta, andra kommer bli sura över förändringen. Alla kommer att fråga ut varandra och jag, jag kommer att dementera allt...
MEN NI SOM JOBBAR MED MIG FÅR INTE SÄGA ETT LJUD OM ATT NI VET!
L O V A

Nu måste den här tjejen sova!