vildhallonet

Idag är det fritidshemmets dag och det firar vi, varje år, på vår skola med en lustfylld skattjakt i slottsskogen.
Sheriffen (rektorn) berättar i megafonen hur ett stort gäng tjuvar (vi, fritidspersonal) har tagit hela Göteborgs guldskatt som ju ligger gömd runtom i katakomberna under oss.

Guldet är gjort av mängder av stenar som vi sprayat med guldfärg och sedan spritt ut i skogen.
Barnen rusar med galna ögon in i skogen och hämtar stenar till sheriffen och vi bovar jagar dem högljytt för att få tillbaka vårat ärligt tjuvade guld.
Det är ett årligt jippo med mycket skratt och gräsbrottning.
Även i år vann barnen kampen mot tjuvarna och fick flest guldklimpar i sin hög.

Efter att det lugnat dig lite och jag står med glittrande varm panna och skådar ut över barnhavet kommer min lilla blondin fram till mig med tindrande ögon och hemlighetsfull min.
"Vill du ha en guldklimp till fröken Babbel?"
"VAAAAA?"  vrålar jag girigt.
"Finns det guld kvar? Ge mig mitt guld... GE MIG MITT GUUULD"

Jag börjar med fäktande armar jaga det fnittriga barnet över gräsmattan och brottar brutalt ner henne med ett indianvrål.
Hon tjuter av skratt när jag kittlar henne på magen för att få guldklimpen och hon pressar skrattande fram:
"Det är ju jaaaag fröken Babbel... Jag är en guldklimp! Du ska ju få miiiiig!"




Partners in crime!