Tomater och luftfärd
Vad är det som gör att folk verkar ha detta enorma behov av att köra på mig?
Jag vet ingen annan som gör så mycket rätt (!) som jag gör, men ändå blir påkörd ett par gånger om året, med mer eller mindre allvarliga följder.
Idag, efter en helvetesdag (spenderat ett par timmar med att lirka ner barn, som slagit ner andra barn, från höga träd, rett ut "onödiga" bråk, diskuterat huruvida jag borde stå i en garderob och bli framplockad vid behov, ringt jobbiga föräldrasamtal, haft APT till 19:00 och ingen rast) på jobbet cyklar jag i rugn och ro över torget med en påse nyköpta tomater (och ja, en påse naturgodis kanske var med där också) när jag helt plötsligt blir rammad av en galen cyklist med enorma hörlurar och ultra-skitsnabb cykel.
Han kommer idiotfarandes ur en gångtunnel där jag, minding my own business på torget, trampar fram på Contessas lägsta fart.
Jag tumlar runt på asfalten med tomater, nötter och cyklar all over me när idiothörlurarcyklaren bromsar in, gör en liten sväng (nä, han ramlade inte) och säger:
"Det gick bra va?"
"Eh, ja. Jag tror det." svarar jag och kravlar mig upp från marken, plockar upp mina tomater och inspekterar Contessas skador.
Hon hade tappat kedjan och fått skrapsår på ramen och ena barendsen.
Idiothögtalarcyklisten skyndar vidare (han kanske hade en gravid fru på väg till BB. Vad vet jag) och folk omkring kommer och kollar om jag är ok, vilket jag ju givetvis är.
En äldre man står på exakt samma ställe som när jag blev chock-omkull-cyklad och lutar sig lojt mot sina kryckor.
Han har ju sett hela spektaklet, från smällen till min luftvolt och tomatplockandet på alla fyra och säger raspigt, fortfarande lutad mot sina kryckor:
"Vad söt du är."
Jag rättar till jackan, drar håret från ansiktet och tackar med ett falskt leende.
*Jag är fan inte söt. Jag är påkörd, trött och jävligt irriterad...*
"Vet du vad jag gjorde när jag blev påkörd en gång?" fortsätter han och hoppar ansträngt efter mig när jag börjar leda Contessa därifrån.
"Nej, berätta gärna?" svarar jag, onödigt sarkastiskt och avslutar därför med att fyra av ett bländande (men minst lika falskt som tidigare) leende.
"Jag köpte en cykelhjälm."
Jag köpte också en cykelhjälm en gång efter att jag blev påkörd av en bil och tumlade runt på asfalten.
Den hjälmen ligger nu väl inpackad på vinden och pryder då rakt inte mitt svarthåriga lilla huvud...
En alldeles nyinköpt Scott Contessa med jättefina skärmar och reflexer...
De skärmarna ligger också på vinden och gör nytta.
Jag vet ingen annan som gör så mycket rätt (!) som jag gör, men ändå blir påkörd ett par gånger om året, med mer eller mindre allvarliga följder.
Idag, efter en helvetesdag (spenderat ett par timmar med att lirka ner barn, som slagit ner andra barn, från höga träd, rett ut "onödiga" bråk, diskuterat huruvida jag borde stå i en garderob och bli framplockad vid behov, ringt jobbiga föräldrasamtal, haft APT till 19:00 och ingen rast) på jobbet cyklar jag i rugn och ro över torget med en påse nyköpta tomater (och ja, en påse naturgodis kanske var med där också) när jag helt plötsligt blir rammad av en galen cyklist med enorma hörlurar och ultra-skitsnabb cykel.
Han kommer idiotfarandes ur en gångtunnel där jag, minding my own business på torget, trampar fram på Contessas lägsta fart.
Jag tumlar runt på asfalten med tomater, nötter och cyklar all over me när idiothörlurarcyklaren bromsar in, gör en liten sväng (nä, han ramlade inte) och säger:
"Det gick bra va?"
"Eh, ja. Jag tror det." svarar jag och kravlar mig upp från marken, plockar upp mina tomater och inspekterar Contessas skador.
Hon hade tappat kedjan och fått skrapsår på ramen och ena barendsen.
Idiothögtalarcyklisten skyndar vidare (han kanske hade en gravid fru på väg till BB. Vad vet jag) och folk omkring kommer och kollar om jag är ok, vilket jag ju givetvis är.
En äldre man står på exakt samma ställe som när jag blev chock-omkull-cyklad och lutar sig lojt mot sina kryckor.
Han har ju sett hela spektaklet, från smällen till min luftvolt och tomatplockandet på alla fyra och säger raspigt, fortfarande lutad mot sina kryckor:
"Vad söt du är."
Jag rättar till jackan, drar håret från ansiktet och tackar med ett falskt leende.
*Jag är fan inte söt. Jag är påkörd, trött och jävligt irriterad...*
"Vet du vad jag gjorde när jag blev påkörd en gång?" fortsätter han och hoppar ansträngt efter mig när jag börjar leda Contessa därifrån.
"Nej, berätta gärna?" svarar jag, onödigt sarkastiskt och avslutar därför med att fyra av ett bländande (men minst lika falskt som tidigare) leende.
"Jag köpte en cykelhjälm."
Jag köpte också en cykelhjälm en gång efter att jag blev påkörd av en bil och tumlade runt på asfalten.
Den hjälmen ligger nu väl inpackad på vinden och pryder då rakt inte mitt svarthåriga lilla huvud...
En alldeles nyinköpt Scott Contessa med jättefina skärmar och reflexer...
De skärmarna ligger också på vinden och gör nytta.
Kommentarer
Postat av: who
rosa cykel is the shit
Trackback
