Illamående av trötthet
Efter många brottningsmatcher med mig själv, lyckades jag äntligen somna igår. -Bara för att vid 04:00 väckas av ett väldigt charmant telefonsamtal. Hade jag inte varit i Stockholm så kanske.
Halv sju i morse ringer telefonen igen, och det är dags att gå upp. Jag är så trött att jag mår illa och vill nästan kräkas när vår underbara värdinna frågar om frukost lockar någon.
"NEEEEEEEJ" vrålade en panikslagen röst i mitt huvud, och jag tackade bestämt nej.
Vid flygplatsen (och efter att jag sovit lite i bilen) är magen och huvudet inte lika emot en kaffe och fralla och vi lyckas hitta ett litet fik som serverade massor av fina frukostar.
Då lilla Jessie var med, tog vi vårt kaffe och mackor, virade in oss i filtar och trotsade morgonkylan ute på uteserveringen någonstans i utkanten av Storstockholm.
Det var en väldigt mysig liten frukost och jag åt faktiskt upp nästan hela mackan..
Efter incheckningen (den här gången var det jag som pep och fick räcka upp armarna) sätter vi oss bekvämt i vänthallen och ojar oss över att behöva åka till jobbet.
"Sista utropet för ombordstigning till Göteborg" (eller vad de nu säger med sin så superkäcka röst, mitt i natten)..
Oh, sweet jesus! Där satt vi och tyckte så synd om oss själva att vi nästan missade planet, sambon och jag, varpå vi som två illrar smet iväg till boardingen och vidare ut mot planet och den (förmodligen superirreterade) härligt leende och välkomnande flygvärdinnan som mottog oss.
En liten frukost till (väldigt goda små frukostar hos Malmö Aviation måste jag säga) och sedan ännu en power nap innan landning 45 minuter senare.
Tack min snygga flygvärdinna-väninna för biljetterna. De räddade verkligen vår lilla weekend. Och Tack min snygga kattvaktar-väninna för att du bodde hemma hos oss och såg till att terroristerna inte hittade på bråk.
Det blir en härlig trerätters som tack... Just say when baby. Du har ju nyckeln och du vet var vi bor ;)
På spårvagnen hem (vi tog flygbussen) satt jag bekvämt tillbakalutad i sätet med fötterna på den rosa resväskan när en lite väl överförfriskad man klev på under ett väldigt hektiskt samtal -med sig själv.
Han satte sig mittemot mig och spred en fasansfull odör av piss och alkohol i de bakre regionerna av vagnen, dag jag ju satt med min trötthet.
Jag märkte hur jag omedvetet satt mig upp med rak rygg och skruvade lite obekvämt på mig. Där satt han på ett säte med sina nerpissade byxor... Vem hade suttit på mitt säte innan?
Någon med skit i brallorna kanske. What do I know.
Jag brukar alltid lägga håret så att det inte kommer i kontakt med sätet i fall att någon lusbesudlad suttit där innan mig, men nu kommer jag alltid tänka på om någon nertoad suttit där med. Fan!
Jobbet var som vanligt helt hysteriskt. Vad är det med mitt jobb nu för tiden? Det är verkligen helt sjuuukt.
Jag skulle följt med sambon och min snygga väninna till stallet, men jag fullkomligt rådeckade i soffan när jag kom hem. Inget stall. Bara horisontellt idag...
TACK än en gång, Bempis och Mitt lilla havregryn. Jag kommer att leva på den här helgen a long time.
Puss
Halv sju i morse ringer telefonen igen, och det är dags att gå upp. Jag är så trött att jag mår illa och vill nästan kräkas när vår underbara värdinna frågar om frukost lockar någon.
"NEEEEEEEJ" vrålade en panikslagen röst i mitt huvud, och jag tackade bestämt nej.
Vid flygplatsen (och efter att jag sovit lite i bilen) är magen och huvudet inte lika emot en kaffe och fralla och vi lyckas hitta ett litet fik som serverade massor av fina frukostar.
Då lilla Jessie var med, tog vi vårt kaffe och mackor, virade in oss i filtar och trotsade morgonkylan ute på uteserveringen någonstans i utkanten av Storstockholm.
Det var en väldigt mysig liten frukost och jag åt faktiskt upp nästan hela mackan..
Efter incheckningen (den här gången var det jag som pep och fick räcka upp armarna) sätter vi oss bekvämt i vänthallen och ojar oss över att behöva åka till jobbet.
"Sista utropet för ombordstigning till Göteborg" (eller vad de nu säger med sin så superkäcka röst, mitt i natten)..
Oh, sweet jesus! Där satt vi och tyckte så synd om oss själva att vi nästan missade planet, sambon och jag, varpå vi som två illrar smet iväg till boardingen och vidare ut mot planet och den (förmodligen superirreterade) härligt leende och välkomnande flygvärdinnan som mottog oss.
En liten frukost till (väldigt goda små frukostar hos Malmö Aviation måste jag säga) och sedan ännu en power nap innan landning 45 minuter senare.
Tack min snygga flygvärdinna-väninna för biljetterna. De räddade verkligen vår lilla weekend. Och Tack min snygga kattvaktar-väninna för att du bodde hemma hos oss och såg till att terroristerna inte hittade på bråk.
Det blir en härlig trerätters som tack... Just say when baby. Du har ju nyckeln och du vet var vi bor ;)
På spårvagnen hem (vi tog flygbussen) satt jag bekvämt tillbakalutad i sätet med fötterna på den rosa resväskan när en lite väl överförfriskad man klev på under ett väldigt hektiskt samtal -med sig själv.
Han satte sig mittemot mig och spred en fasansfull odör av piss och alkohol i de bakre regionerna av vagnen, dag jag ju satt med min trötthet.
Jag märkte hur jag omedvetet satt mig upp med rak rygg och skruvade lite obekvämt på mig. Där satt han på ett säte med sina nerpissade byxor... Vem hade suttit på mitt säte innan?
Någon med skit i brallorna kanske. What do I know.
Jag brukar alltid lägga håret så att det inte kommer i kontakt med sätet i fall att någon lusbesudlad suttit där innan mig, men nu kommer jag alltid tänka på om någon nertoad suttit där med. Fan!
Jobbet var som vanligt helt hysteriskt. Vad är det med mitt jobb nu för tiden? Det är verkligen helt sjuuukt.
Jag skulle följt med sambon och min snygga väninna till stallet, men jag fullkomligt rådeckade i soffan när jag kom hem. Inget stall. Bara horisontellt idag...
TACK än en gång, Bempis och Mitt lilla havregryn. Jag kommer att leva på den här helgen a long time.
Puss
Kommentarer
Trackback
