vildhallonet

Jag är så dålig...
Pratade just med min fantastiska moder i telefon och precis när vi lagt på kom jag på vad jag ju hade tänkt berätta.
Det kändes så dumt att ringa upp igen för att berätta det för henne, och jag har dragit mig i nästan en vecka för att göra det, för jag skäms så.

Jag måste ju vara en av de mest misslyckade döttrarna som existerar när det kommer till det här och mina föräldrar kommer aldrig mer vilja ge mig något (vilket är fruktansvärt eftersom jag är den mest presentälskande person jag känner. Ge mig en inslagen kotte och jag klappar händerna och hoppar av lycka).

Visst, jag är en slarver.
Men i mångt och mycket är jag (i mitt tycke) även förföljd och jagad av ren och skär satans otur.
Eller så är jag bara idiotiskt naiv och dum, vad vet jag.

Ok, here it comes!
Mamma och pappa... Jag är såååå ledsen, men kameran blev stulen förra helgen.
*Lägger händerna för öronen och med ihopknipna ögon, gömmer mig från besvikelsen.*

Jag hade lagt jackan och tröjan på bardisken och efter att ha tagit kort på trevligkille och Grizzlynallen lade jag kameran ovanpå dem.
Jag stod bredvid min lilla hög hela tiden efter det (max två minuter), men när vi skulle gå var kameran borta och jag har inte vågat berätta något eftersom jag vet hur besvikna (med all rätt) ni blir på mig.

Vi var inte så bra kompisar i början, Sonyn och jag (jag var ju fortfarande ledsen efter uppbråttet med Canon), men efter lite omställningar och omhändertagande började vår relation stabiliseras och korten blev faktiskt riktigt bra.
Men nu, när vi ändå börjat få ett rätt bra samarbete, är även han ute ur mitt liv och jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är, över att än en gång ha misslyckats med att hålla ett tekniskt föremål hel och ren vid min sida.

Jag är pinsamt väl medveten om hur min familj skämmer bort mig på tekniska planet (annars också givetvis, men nu snackar vi just teknik).
I mitt hem finns en bra dator med plattskärm, trådlöst tagnentbord och mus och underbart litet ljudsystem till, en väldigt bra mobiltelefon (som jag fick efter att den förra jag fått, dog av vatten), två bärbara hemtelefoner, ett grymt bra surroundsystem med DVD, förstärkare och allt sånt, en VHS spelare (som inte används flitigt, men ändå), ett PS 2 med massa spel, ett XBOX 360 med också massa spel, en miljard DVD filmer, en fantastisk espressomaskin och en 32" LCD tv, och förut då, även en fin kamera.. -Och innan den en ÄNNU finare kamera...
Allt detta finns i mitt hem och jag har inte betalat många kronor för det.
Faktum är att jag bara betalat några kronor för tv:n. That's it.

Jag är så oerhört tacksam över er generositet och jag skäms som en påkommen snattare över att jag torskar hela tiden... :(

Idag, efter att min underbara bror bjudit mig på middag på O'Learys åkte vi till Mediamarkt där jag köpte mig en ny kamera (eller rättare sagt. HAN köpte mig en ny kamera eftersom jag visst på något konstigt sätt hade glömt plånboken hemma).
En liten Canon IXUS 85 IS som inte är i närheten så bra som den jag hade innan, men som nog ändå kommer att passa mig rätt bra. (Om inte annat passar den elevassistentlön-prisklassen rätt bra)

Nu har jag i alla fall (det sista året) lärt mig att inte ha mobiltelefoner nära vattenglas, att inte tappa fina kameror i golvet, att inte lägga visakortet i en liten jackficka eller i framfickan på ett par taghta jeans, att inte ställa sin fina Scott-cykel utanför dörren utan att låsa fast den i något, att inte lämna kvar plånboken på bandet i mataffären, att inte ha pengar och svindyra skor på vinden och nu till sist, att inte lämna en kamera framme så att andra kan nå den.

Än en gång.
Förlåt!