vildhallonet

Jag hade den sjukaste av dagar idag.
Hysterin började vid ett-snåret, då jag satt och gjorde min uppgift till morgondagens läger.
Den andra avdelningen ringde och behövde hjälp, varpå jag nog knorrade lite om att det inte fanns någon direkt tid eftersom jag måste göra färdigt det här, diplomen, mellanmålet och faktiskt vara med våra barn men gick i alla fall över och höll ett öga på min pratkvarn.
När fritids börjar 13:20 går jag med honom ut och punktmarkerar... Det är då det börjar.

Jag sitter på en sten och kollar på klätterställningen där det leks och ser ut att gå bra till när två killar kommer fram:
"HAN puttade mig"
"Han? Vem är han?"
HAN *pekande hand* Han i fleecetröjan (typ 50 meter bort).
Jag kunde inte riktigt lämna klätterställningen utan sa något om att "det var ju inte bra" och skickade bort killarna med ett "säg till om han gör det igen".
Precis sådär som jag verkligen ogillar när andra gör, men jag kunde inte lämna. Punktar man så punktar man. Dessutom fanns det fler vuxna ute och jag såg att de fixade hjälp på annat håll (funkar försvarstalet)?

Efter en ministund kommer det fram en flicka till min sten.
"Hon säger att jag räckte ut tungan till henne, men det GJORDE jag inte."

Efter att jag fått pratat tillbaka henne till deras lek kommer nästa:

"Hon räckte ut tungan åt mig och det tycker inte jag är så roligt"
Jag slänger ett öga på klätterställningen (det såg lugnt ut) och vänder mig sedan mot det ledsna barnet:
"Hämta henne så löser vi det här"
Jag lyckas prata samman de två damerna och när jag vänder blicken mot klätterställningen igen är punktobjektet borta.

Då kommer två arga tjejer fram:
"Han sparkade mig i klätterställningen. Sedan stog han på mitt ben och sedan kastade han sand på oss."
"Ojdå! Vart gick han efter att han kastat sand på er då?"

Som tur var hade tjejerna bättre koll än elevassistenten och vi hittade honom i ett träd.
Precis när vi kommer fram och ska reda ut situationen möts jag av ett fly förbannad sexåring:
"Hon kastade ner mina skor från tädet, och nu är de utanför gränsen. Man får inte GÖRA så!"
"Gå du ut och hämta dina skor, jag står här och kollar."
Ett öga på trädet och ett på vägen...

Från det andra trädet med skokastaren i:
"Jag kastade dem inte ALLS. De RÅKADE komma utanför gränsen."
Flickan i strumplästern, ute på vägen:
"Man RÅKAR inte kasta något. Du gjorde det med flit din apa!"

Ok.. Lämna det ändå rätt lugna trädet och lös flickornas bråk... Sedan tillbaka till sandkastaren som nu sitter i ett annat träd, utanför gränsen!
"Jag ångrar ingenting. Det var rätt åt henne. Hon var dum mot mig när jag gick i ettan"

Ok, suck! Det här kommer ta ett tag.
Snackar med tjejerna, som går till mellanmålet och vänder sedan blicken mot trädet utanför gränsen när det kommer ett illtjut från sandlådan:

"Neeeeej! Du får inte GÖRA så... AAAAHHH... SLUUUTA!"
"Men det var ju inte meningen"
"Men sluuuuta dååå... FRÖKEEEEN BABBEEEL!"
Där råder fullt sandkrig bland de två pissarga sexåriga flickorna.

Jag löser bråket och koncentrerar mig sedan på killen i trädet igen, som är arg och vägrar komma ner. Jag går bort till personalen vid mellanmålet för att förklara att han inte kommer det närmaste taget och möts av tjejerna med räcka-ut-tungan-bråket.
"Fröken Babbel. Hon gjorde det igen"
"Gjorde hon? Det var ju inte bra!"

Vid vidare samtal:
"MEN JAG GJORDE DET INTE!"
"JOOO, DET GJORDE DU! SLUTA LJUUUG"

*Kille i trädet, kille i trädet*

Jag bollar oproffsigt över tjejerna till en ansvarande personal och går tillbaka till trädet, där jag lyckas lirka in den arga pratkvarnen till min avdelnings mellanmål.

Så höll eftermiddagen på och det var helt komiskt nästan. Det var så mycket tjafs att jag inte kan skriva om det....
Först var jag stressat och frustrerad över alla bagatellbråk men sedan skrattade jag bara åt det.
Oh my gaaaad.... Det var verkligen helt sjukt.