vildhallonet

Skolan är slut för dagen och vi ska köpa ramar till ungarnas diplom i miljötävlingen och båttävlingen, bögen i församlingen och jag.

Men hallå! Vad är det här?
Precis vid ingången till Överskottsbolaget (där vi tänkte att ramarna måste vara praktiskt och kommunalvänligt billiga) står det en väldigt vacker karl och pratar i telefon.
Både jag och min kollega hajar till (väldigt diskret, jag lovar) gör värsta hockeysladden och glor med rinnande munnar.

Vi återfinner tillslut fattningen och börjar gå in genom de automatiska-välkommen-in-men-du-får-gå-ut-en-annan-väg-små grindarna.
"Men du" säger min kollega och stannar plötsligt bakom mig.
"Behöver vi inte en korg ändå?"
Jag tittar bort bakom honom, mot korgarna där guds gåva till kvinnan (och bögarna) står med sin telefon.
"JOOOOO, absolut" svarar jag och springer kvickt tillbaka innan grindarna hinner stängas.

Efter att ha smugit runt och spanat på denna vackra man, fnittrat som tonårstjejer och gett varandra menande och drömmande blickar tar vi ändå vårt 30 och 38 års förnuft till fånga och går in i affären, där ramarna var svindyra, men tandkräm, tvättmedel, sköljmedel, diskmedel, deodorant och tuggummi kunde plockas ner i en påse för endast 92.90 kr. Jag ska nog besöka Ö&B oftare...

Vi brummar i stället vidare mot IKEA där vi vid femkronorskorven möts av en blond surfarängel.
Min kollega ger mig en diskret (not) dunk i ryggen och säger:
"Kolla, en surfarkille. HAN är din typ."
Jag kippar efter luft och pressar dubbelvikt fram ett svar om att han var väldigt snygg, innan jag med halva korven i munnen och med röda kinder pinnar in bland IKEA'S möbler för att kolla på en soffodral som min kära kollega vill ha.

Vi sitter bekvämt i en soffa och jag frågar, medan jag klappar på tyget, om det var den här soffan som han hade hemma.
"Nej, absolut inte."
"Inte?" svarar jag oförstående. Den såg ju för sjutton exakt ut som de han hade hemma och det här fodralet såg ju precis ut som det han pratade om innan.
"Du tror väl ändå inte att jag kör hit på mornarna och lämnar min soffa här? Nej min soffa är hemma. Den här är IKEA'S"
*Den här du har hemma*
Ahmen åååhhh.....

På vår väg till kassorna ser våra manspanande ögon något som står vi doftljusen med sin flickvän (eller syster...Ja, syster var det nog).
"Men titta, vilken vacker man" utbrister min kollega och låter ögonen stanna kvar på det charmanta mästerverket vid ljusen, medan hans kropp fortsätter att gå framåt. En väldigt angenäm syn, I tell you.

Vi marcherar sedan lyckligt mot fyndhörnan!
Äggstockarna rasslar i välbehag av allt testosteron jag stött på under vår lilla shoppingtur, våren ligger i luften och semestern nalkas.
Fyra ramar har jag dessutom hittat till det angenäma priset av 19 kronor styck!


"Det här är det bästa med IKEA", säger min underbara kollega ivrigt, när vi mumsar i oss våra korvar. (Nej, jag har inte börjat äta korv på riktigt. Jag äter i snitt två eller tre korvar om året, och detta var nog min första i år och den var god. Jättegod)!