vildhallonet

En av gullungarna på jobbet:
"Fröken Babbel, kan du fästa min pingvin som jag har sytt?"
"Jo, det är klart att jag kan. Men vill du inte vänta tills Bridget kommer in? Hon är ju mycket duktigare än mig på att fästa snyggt."

Kort tystnad och sedan ett tvärsäkert:
"Men du fäster väl på ditt sätt?"
"Självklart, men Bridget gör det så mycket snyggare bara. Hon kommer in snart om du vill att hon ska göra det."

Han tittar på mig med en genomträngande blick och säger med bestämd röst:
"Hade jag velat att Bridget skulle fästa hade väl jag bett henne. Nu vill jag att du ska fästa och du gör det på ditt sätt."

Whoa!
Jag fäster klumpigt den lila tråden på den röda pingvinen medan han står bredvid och nickar nöjt åt alla mina knutar.
(Jag kan mycket, men jag kan inte sy)!



När han limmat på en vit mage och gjort de gula fötterna på pingvinen kommer han fram igen med ett tvättäkta Hemliga Arne-uttryck.

"Vet du vem jag ska ge min pingvin till? Det är en hemlis."
"Oh, så spännande, jag har ingen aning!"
"Gissa! Det är till min tjej och hon går i våran klass och hon går i ettan. Men det är en hemlis"
Han kramar nästan sönder sin stoppade pingvin medan han förväntansfullt väntar på att jag ska gissa.

"Då gissar jag på att din tjej äääär... Hmmm... Min lilla blondin!"
Han hoppar till.
"HUR visste du det? Det ÄR ju hon." Han kommer närmare mitt ansikte och viskar:
"Och visst är hon söt?"

Vi pratar en stund om detta nyskapande förhållande och när jag frågar om jag får berätta för Bridget säger han upprört; "NEJ, är du galen. Det är ju en hemlis!"
"Ok, ok... Men får jag berätta för min lilla blondin att jag vet?"

Han ger mig den där är-du-knäpp-eller-blicken och säger sedan med förvånad röst:
"Men... Fröken Babbel, hon vet ju redan!"

Klart hon gör. Silly me!