vildhallonet

Nu vet jag vad jag ska göra för att komma igång med mitt motionerande.
Det krävs inte längre en leende joggare för att jag ska trä på mig springskorna.. Nej, det räcker faktiskt med en hund! (Förmodligen lättare att hitta än en leende joggare).

Medan resten av familjen (japp, familjemiddag idag) sitter uppradade framför tv:n och kollar på MotoGp (Rossi hit och Hayden dit, aptråkigt) tog jag Lingon vid min sida och gick ut på en promenad.
En promenad som, när vi kom in i skogen, blev en härlig joggingtur.
Benen mina förvånade sig själva genom att helt plötsligt sväva fram över stock och sten med ett härligt flyt och, för mig, en imponerande framåtanda.

Vi var nog skogens härligaste ekipage vi två, där jag skuttade fram i mina ballerinaskor, volangkjol, linne och flätor med en glänsande svart dobermann vid min sida.
Och sedan kan man bara inte vara ute och springa i ballerinaskor och volangkjol utan att göra små "svansjönhopp" då och då över en sten eller påhittad vattenpöl, vilket jag, till hundens stora lycka, gjorde.

Med svetten pärlandes på nästippen och med min något tunga andhämtning tog vi vägen ner till Lygnen, där jag trampade av mig skorna och gick ner i det svalkande vattnet tillsammans med min vackra följeslagare.

Hemma i trädgården blev det lek en stund innan mammas oxfilé låg på tallriken och lockade...

Relax med familjen en stund nu innan en kvällsfisketur med Heff och Heff nalkar!