vildhallonet

Det är ju lite av en utmaning (eller ibland, ren idioti) att göra sådana aktiviteter med en helklass, men jag tycker samtidigt att det är supermysigt att få göra roliga själv med alla barnen. (Egobabbel).
Bara att se dessa tindrande ögon när alla kom in i klassrummet där jag förberett med non stop -som jag snabbt ilade iväg och köpte, kristyr och husen på deras bänkar.

När kristyrkletandet var i full gång tog vi fram en bok som handlade om spöken och jag läste för dem (pepparkakshus och kristyr är juligt nog. Maria och åsnan får vänta) medan deras kreationer växte fram.

Ååååh.... Mina små älskebitar.
En del ögon var uppspärrade och stora som tallrikar och ungarna hoppade av förtjusning på sina stolar när jag med fasansfull inlevelse läste om mörka källare, ylande spöken, grönt slem och iskalla fingrar.

Husen, som de började dekorera med så stor omsorg blev till slut vita kristyrklumpar, eftersom många av barnen hade blicken mot mig, mina viftande armar och ihopskrynklade ansikte, där jag satt och läste istället för mot sina hus...
Mycket pedagogiskt av mig...

Men de älskade boken och jag lovade dem att fortsätta läsa nu efter bamba igen....
So, sorry. I gots to go!
Vi har ett spöke att jaga.