vildhallonet

Alla pratar om julstämning runtom mig.
Julmys, julljusstakar, adventsfika, julpyssel och julklappar.

Det är så härligt med julen.
Det doftar så gott av pepparkakor och apelsiner med nejlikor... Och ljus.
Människor är glada och jag... Jag har ångest!

Jag har ingen julkänsla.
Nope. Nada. Zipp. Nothing!
Varför är det ingen som kvittrar på om julångest och julbitterhet? Julklappsstress och ruinering?

Jag har i alla år varit en av dem som älskat julen. Älskat de tända ljusen, julpyntet och det varma ljuset som briljerar från  fönsterna ner mot den mörka gatan utanför.
Älskat att baka mina lussesnoppar (Nej Kotteby, du är inte först), pyntat mitt hem och bjudit hem alla på glögg.
I år har jag inte haft en tanke på att hämta jullådan från vinden, sända ett julkort eller ens köpa glögg på systemet.

Jag lever i total juldenial och kommer förmodligen att göra det fram till den 20 december, då Hef ska ha glöggkalas.
Något som jag faktiskt ser fram emot.
Likaså ser jag fram emot att få spendera själva julafton tillsammans med de närmast sörjande. Äta god mat, öppna och ge bort lite paket, päsa i den trygga soffan hos mamma och pappa och bara få va i ett par timmar... Vilket betyder att jag ska köpa julklappar.
Gissa vem som kommer att ha panik den 23:e ;)