vildhallonet

När andra frågar mig den där obligatoriska frågan:
"Hur är det?"  Eller "Hur mår du?"  brukar jag smacka upp ett bländande leende och svara:
"Bara bra. Hur är det själv?"

Det är ju egentligen en liten lögn (just nu i alla fall), och jag vill inte alls se mig som en lögnare, så nu brukar jag istället bränna av ett brett flin och svara:
"Äsch, det är jämna plågor du vet!"  varpå den andra skrattar till, lite besvärat, och snabbt övergår till ett annat samtalsämne.

Åh, vad det passar mig bra.
Men "jämna plågor" kan jag skoja bort allt och det är perfekt!
Klyschan "huvudet upp och fötterna ner" är uttjatad, tantig och trist... Men "jämna plågor" kan nog komma att hålla flera år framöver.

*Jämna plågor*... Ha ha ha!
I just love it!