vildhallonet

Det var ju det här med ängeln och djävulen på våra axlar.
De flesta människor har dem nog, även om alla inte är medvetna om det.

Jag har dem i alla fall... Jag har dem, men de känns inte helt ok!
De har inga direkta namn, men de finns där och vi brottas varje dag, vi tre. 
På vänster axel står den envisa, och ofta starkaste, djävulen med sitt elaka flin och på höger sida sitter den, tyvärr inte så genomtänkta,  men godtrogna och pinsamt naiva ängeln och dinglar med benen.

Ta en sådan enkel sak som en kopp kaffe.
Jag blir ofta sugen på kaffe... Ofta!
Till saken hör att djävulen aldrig skulle låta mig ta en kopp kaffe utan en godsak av något slag till.
Förmodligen har han väl lappat till min lilla ängel vid de tillfällerna, för försvaret att inte ta en godsak är pinsamt klent, varpå jag tuggar choklad och snask som om jag inte hade några bekymmer i världen.

Eller vad sägs om att gå ut och ta en öl?
EN öl?
Jag kan riktigt höra det diaboliska asgarvet från vänster axel.
En öl... Bah!

Inför en krogkväll (där jag säkert kommer att övergå gränsen på en öl) brukar den lilla ängeln vakna till liv och viska i mitt öra; Att en handväska är överflödigt och bara jobbigt att bära med sig och hålla reda på. Ha kameran och kortet i fickan vet ja, det räcker gott.
Hur många visakort, plånböcker och kameror har jag blivit av med under åren?
A few, I tell tou.
Men det är slut med det nu... Jag har lärt mig av alla mina återkommande misstag, och hädanefter blir det väska med blixtlås... Hur jobbigt det än må vara att bära på. 
Min naiva ängel kan komma med goda ideer bäst hon vill...

Nä.. det går inge bra för mig och mina vänner på axlarna!
Kan man byta ut dem tro?
Kan man få en lite smartare ängel och kanske en lite mindre genomtänkt och inte lika stark djävul?