Tungt!
Ibland är livet verkligen så obeskrivligt orättvist!
Jag låter som en grinig unge när jag säger det, men jag menar vartenda grinigt litet ord.
Orättvist, orättvist, ORÄTTVIST!
Jag har en god vän som tillsammans med sin kille (numera man) har försökt bli gravid så länge jag kan minnas.
De har verkligen försökt med allt och gjort så många olika tester att jag inte ens med anteckningar hade kunnat memorera dem alla.
Det sliter så i mitt sköra hjärta varje gång hon berättar att ännu ett försök misslyckats och hennes ögon, som jag gång, på gång hoppas ska glittra av graviditetens magi, är tomma, dystra och tårglansiga.
Varför kan hon, som så helhjärtat inte vill något annat, inte få bli gravid när det finns andra som verkar ha anammat abort som preventivmedel?
Hur fan kan det bli så, att vissa tjejer gör (både lätta och svåra) abort efter abort medan andra aldrig ens får chansen att känna livet skapas i sin mage?
Jag blir verkligen ledsen och jävligt förbannad varje gång jag pratar med henne och känner hopplösheten stråla från hela hennes fantastiska jag.
Adoption, kan man ju tänka då (det gjorde i alla fall jag) men reglerna som gäller där är ju för fan skrattretande.
Att adoptera från Sverige är, vad jag förstår, otänkbart utan man får då bli fosterförälder (varpå de biologiska föräldrarna kan ta tillbaka sitt barn, väl fri från knark eller whatever).
Vill du adoptera från Kina och är ensamstående, diabetiker, tar medicin, är handikappad eller fet bör du inte ens göra dig besvär.
Nej, du ska vara gift och äktenskapet ska ha varat i minst två år, alternativt fem år för omgifta personer.
Båda makarna ska vara mellan 30 och 50 år och ha ett kroppsmasseindex (BMI) som är under eller lika med 40.
Vidare får man inte ha någon som helst sjukdom som kräver livslång medicinering eller som kan förkorta livslängden.
Minst en av makarna måste ha fast sysselsättning och ingen av dem får leva på sjukpension.
Kina inför också restriktioner för inkomst och förmögenhet hos de presumtiva adoptivföräldrarna.
Familjens nettoförmögenhet ska motsvara minst 80 000 dollar, nästan 547 000 kronor, och årsinkomsten utslagen på samtliga familjemedlemmar, inklusive det nya adoptivbarnet, ska motsvara minst 10 000 dollar, drygt 68 000 kronor.
Allt detta för att barnet ska få "bättre familjer och uppväxtvillkor" som det så fint heter.
Jag blir bara arg. Är alla smala, rika och gifta människor praktföräldrar?
Bah!
Jag föstår att folk som har svårt att bli gravida känner en fruktansvärd hopplöshet och otillräcklighet över hela sin barnlösa situation.
Tänk om jag, när jag vill bli mamma, inte kan bli gravid.
Tänk om jag kommer att gå igenom det helvete som min vän gör nu?
Tänk om jag har ätit alla dessa P-piller och pumpat min kropp full med alla möjliga olika hormoner helt i onödan.
Och vad skulle jag göra om jag blev gravid idag?
Efter 30 går det utför, det vet vi ju...
Fy fan!
Jag tror inte att du skall vara så snabb att dömma människor som gör aborter.
Jag har en massa vänner som har gjort det och kan säga att det är ingen av oss som har använt det som något preventinmedel. Däremot vet jag att alla har varit smärtsamt medvetna om vad det är som de gör när de bestämmer sig för att inte behålla. Vi vet om att varje abort gör att det blir svårare att bli gravid nästa gång. Men ibland så finns det inga alternativ. Jag vet människor som är så fertila att det nästan räcker att en man ser på dem så blir de gravida. Alla människor i vuxen ålder som har ett aktivt sexliv vet att det ibland sker olyckor oavsett om man skyddar sig eller inte. I vissas fall leder detta till att man blir gravid när det sker, varjegång. Vad tycker du att de skall göra? Leva i total avhållsamhet tills den dagen de bestämmer sig att skaffa barn?
Jag förstår att du tycker det är orättvist att en del som verkligen vill bli med barn inte kan och håller verkligen med dig. Men var inte så snabb att dömma oss som råkat bli det av misstag. Den processen att gå igenom en abort är otroligt påfrestande både för kroppen och psyket och är inget som jag önskar någon att behöva gå igenom, och jag kan garantera dig att det är nog ingen som aktivt använder det som preventinmedel i vart fall inte efter att ha varit genom sin första.
Men den dagen du råkar ut för det, vilket jag hoppas att du aldrig skall behöva göra, så kommer du troligtvis att se på det på ett helt annat sätt..
Hey hey hey!
Jag har aldrig dömt någon som gjort abort. Jag säger ju till och med att jag inte vet vad jag själv skulle göra om jag hamnade där.
Jag menar bara att det är orättvist att en del blir gravida och inte vill när det finns de som inte vill annat men inte kan.
Big missunderstanding!
"inte få bli gravid när det finns andra som verkar ha anammat abort som preventivmedel?
Hur fan kan det bli så, att vissa tjejer gör (både lätta och svåra) abort efter abort medan andra aldrig ens får chansen att känna livet skapas i sin mage?"
Detta kan kanske kännas lite provocerande för oss som vart igenom det. Det käns som du avfärdar det som en grej, det finns nog inget som heter "en lätt abort" Det är ju trots allt början på ett foster som du har valt att ta bort ur din kropp, hur kan det vara lätt?
Jag skriver det jag tänker, är det någon annan som har delar eller har olika uppfattning som mig å är det bara för dem att skriva själva. Jag säger bara att du skall ta det lite lugnt när du säger något sådant. Det käns lite som ett slag i ansiktet när man vet vilket helvete det är att gå igenom, t.o.m. för mig där barn aldrig var ett alternativ..
Jag vet, och har pratat med, tjejer som har gjort "lättare" aborter och inte ser på det på samma sätt som du, och jag, gör.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt om jag förringat din känsla eller och vad du har gått igenom. Det var självklart aldig min mening.
Men precis som du, så skriver jag vad jag tänker, och jag tycker att det är orättvist i livet när det blir såhär.
Jag skrev för min väns del som inte kan få barn och hade inte en tanke på att slå någon, som har gjort abort, i ansiktet. (Särskilt inte mina vänner).
Som jag har sagt tidigare så finns det ingenting som säger att jag inte själv skulle göra det om jag blev gravid vid "fel" tillfälle.
Det är synd att så många som står mig nära har reagerat så starkt på det här och det är tråkigt att vänskap förstörs på grund av det. Det gör mig ledsen, men jag står var vad jag har skrivit och kan inte göra annat än att be om ursäkt till er som jag har sårat.
Jag vet att det är ett känsligt ämne, jag själv tog lite för lätt på det då min kompis gjort detta och det höll på att kosta oss våran vänskap. När jag ser tillbaka på det i dag så insåg jag att det var otroligt klumpigt av mig men jag visste inte hur illa det var då. Men nu vet jag och förklarar bara min synpunkt på det.
Jag hoppas att du inte ser det som vår vänskap tar slut p.g.a. detta (den har ju precis börjat) Allt jag ville ha sagt var att det kändes inte bra att läsa det och är det så att andra också har tagit illa vid sig av att läsa det så kanske vi kan inse att det finns en risk för missförstånd här då folk tolkar det på andra sätt. Men jag kan egentligen bara tala för mig själv och vad jag tror..
Jag vet också att ens blogg är personlig och en plats där kan man uttrycka sina känslor, med all rätt, det är ju därför man skapar den men då måste man också vara medveten om att en massa människor läser den både vänner och främlingar och måste därför räkna med kommentarer om det är så att någon blir stött över det som skrivs..
Jag är fullt medveten om att folk läser, och jag kan tyvärr aldrig påverka hur andra tolkar det jag skriver.
Så är det väl med allt... Konst är bara olika sätt att uttrycka sig på och en blogg tycker jag nog är en lightform av konst.
Hur en tavla uppfattas är upp till betraktaren och hur ett blogginlägg tolkas är upp till läsaren.
Jag tar tacksamt emot kommentarer. Positiva eller negativa, men jag måste ju få förklara att det som läsaren tolkat och ev blivit upprörd över, inte alls vad var jag menade när jag skrev.
Jag hade en bild i huvudet när jag skrev och du fick en annan när du läste.
Man tar till sig det som står en själv närmast.
Mmmm så länge som du anser dig själv ha rätt i det du säger så kan jag ju inte säga så mycket om det. En åsikt kan ju aldrig vara fel eller rätt, det är ju bara vad någon tycker.
Men om du anser att det du skrev var harmlöst så är det ju din åsikt. Själv kan jag bara säga att jag blev stött och irriterad över det och det och då betyder ju det att jag som läsare såg på det på ett annat sätt och om det är som du säger flera med mig så...
Finns ju många konstnärer som vill provocera med sin konst, vad du vill med din framgår inte helt. Men som sagt, så länge du anser veta vad du pratar om så är det ju bra: Det kanske finns såpass okänsliga människor där ute som anser en abort vara en enkel sak vilket jag har svårt att tro att de menar, men är det så måste säga att jag är glad att jag inte är en av dem...