vildhallonet

Heff har varit i Thailand ett par veckor, men ringde idag och meddelade sin (av mig) efterlängtade hemkomst.
Jag var då helt slut efter min bodycombat-upplevelse men lovade att i alla fall försöka pallra mig ut och träffa honom.

Efter dusch och mat klev jag dock, med mör kropp, ner i mysbyxor och munkjacka och hamnade på något extremt konstigt sätt under den rosa filten (tillsammans med Hallon) i soffan.
Där låg jag och slökollade på film med halvöppna ögonlock när Heff på riktigt började undra var jag var... Och som den jag-kan-ju-aldrig-säga-nej-till-någon-som-ber-mig-om-något-människa jag är så stapplade jag upp, drog på mig något svart och tog en taxi till en lägenhet full av öldrickande grabbar.

Alltid när jag träffar dem så känns det som att alla eventuella problem som kan finnas, bara försvinner och världen min blir med ens fri från ondska, orättvisor och sorg.
Fram kommer istället kärlek, skratt och problemfrihet.
Jag känner mig som en honungskaka bland björnar; Omtyckt, uppskattad och efterlängtad.

Men trots att det var lika fantastiskt som alltid att träffa dem, och trots att de flesta med outtröttliga försök ville få i mig en öl, höll jag mig nykter hela kvällen (och det även efter att vissa hotat att nog göra slut med mig om jag inte kom loss och festade med dem) och känner mig mycket nöjd med det beslutet.

Istället ska jag nu lägga mig och sova många tunga timmar för att sedan vakna till en god frukost och träning innan  bästebror och finbilen kommer och för mig till föräldrarna och middagen som vankas där...


Så fina, så fina... :)