vildhallonet

Ööööh... Ok!
Jag har läst ut en bok.
Ingen skräll i sig kanske, men att jag faktiskt tog mig tiden att  läsa ut just den här boken är lite av en sensation om någon ändå undrar.

Redan på framsidan, där det står:
>... en av 90-talets bästa böcker på svenska -av allt att döma en framtida klassiker<
... Borde jag ju ha börjat ana oro.

*Bästa böcker på svenska???*

Anyhow.
Jag kan inte låta bli, utan här är handlingen i korthet:
Faderlöse Doré lever ett uttråkat och sorgligt liv, i 1800- talets London, med ett pissigt jobb och en typ hjärndöd mamma (som några år tidigare fått ett slaganfall och ramlat, slagit ut tänderna och fått en svart, stirrig och död blick).

När mamman till slut dör får Doré en kris och börjar knarka mediciner, men bestämmer sig för att ta sig samman och flyr till slut staden...

NU börjar det roliga mina vänner!

Han ärvde en bok av sin moder, med bilder på ett sjöodjur i, och han drogs starkt mot den sjö som nämdes i boken. 
Väl vid sjön träffar han två mysko kvinnor (som senare visar sig vara hans farmor och gammelfarmor) och de hjälper honom att fixa bostad medan han spanar efter sjöodjuret.
En dag upptäcker han en man som är instängd i en grotta... mager, sårig och eländig. Och gissa vem det är?
Jo, hans fader såklart.
Doré drar med sig denna utmärglade karl hem och stänger in honom i sin lilla stuga.

Samma natt hörs ett VRÅÅÅÅÅL i mörkret och.. Japp, det är sjöodjuret som har visat sig och nu blivit tillfångatagen av de hemska och mycket märkliga byborna.
Då Doré (som ju spanat efter denne i månader) närmar sig odjuret och tittar in i dess (vackra) gröna ögon, ser han att det är... Det är... Åh, herregud.
Dra på trissor... -Det är ju hans moder!

Han tar nu hand om detta illaluktande, sekretavsöndrande, liggsårsskapande och hungriga modersmonster om dagarna och sköter sin anorektiske fader om nätterna medan byborna bara förstör hela tiden.

En dag kommer en man till byn och köper modersmonstret av de två märkliga damerna (som tydligen ägde sjöodjuret) och de åker tillbaka till London där modersmonstret visas upp för befolkningen, tillsammans med tvehuvade män och håriga barn.
Doré och fadern tar hand om sin moder/fru så gott de kan men en dag blir fadern dödad av publiken och Doréstackarn är trött.
Han somnar bredvid modersmonstret och när han vaknar är hon...
-En liten svart gris som ligger bredvid honom.
Stendöd.

Han begraver henne i snön, lägger sig bredvid, och dör!



Ok, jag berättade slutet, men kom igen. Jag måste vara den enda i Sverige (förutom Aftonbladets recensent) som faktiskt har läst den här boken.