vildhallonet

På väg till bamba kommer en av treorna springandes mot mig med öppna armar.
"Fröken Baaabbeeeeel!"
Hon kastar sig i min famn och ger mig en lång nära kram.
"Jag har en sak att berätta för dig, fröken Babbel"  säger hon, fortfarande kramandes.
"Jaså! Vad kan det vara för spännande?"  med armarna om varandra går vi vidare mot bamba.

Hon vänder sitt ansikte upp mot mitt och säger med ett brett flin:
"Igår hittade min mamma 21 löss i mitt hår!"

I mitt huvud spelades det nu upp en film om hur en liten flicka, tack vare sin frökens enorma kraft, flög i en jämn båge upp i luften med fäktande armar och ben, för att sedan landa på rygg ca 10 meter bort.

I verkligheten drog jag mig, mycket lugnare än jag kände mig, bort från henne och började faktiskt asgarva. Det var ju ändå humor, det hon gjorde...
Jag lade händerna på hennes axlar och ruskade skojsamt om henne.

"Och så kommer du och klamrar dig fast vid mig, din lilla skitunge."
"Jag veeet" skrattar hon och springer vidare till sin lektion, medan jag skrattar mig in till bamba.

Lössen är djävulens påfund och jag är livrädd för dem, men herregud vad jag skrattade efter hennes lilla tal!