vildhallonet

Som så många andra har även jag mindre tics och tvångstankar.
En grej är att om jag har bestämt mig för att en plats är "min" så är den det...
På kategorimötena sitter jag alltid längst ut på soffan, intill det runda bordet.
Alltid!
Det är min plats och det har bara hänt en gång att någon annan satt sig där. Hon fick flytta sig och gjorde sig väldigt rolig över mig, men det skiter jag i.
Jag fick sitta på min trygga plats hela mötet...

En annan grej är vart jag parkerar min cykel. Jag har i alla år ställt Contessa (och hennes föregångare) mot dagisväggen och där har hon stått ensam och trygg hela dagarna.
Nu har några av de äldre killarna på skolan också börjat parkera sina cyklar där.
På min plats... Vad är det med dem?

Varje morgon som jag nu kommit  till jobbet har det varit en mindre tävling om att få min plats och jag har (ska erkännas) varit helt vansinnig de gånger den har varit upptagen.
Men som den idiotenvisa människa jag är, har jag då burit bort cykeln som stått fel en bit och sedan flyttat in Contessa där.
Fantastiskt oproffesionellt och vansinnigt löjligt, jag veet.
Men jag måste. Det är min plats!

I morse när jag kom hade killarna parkerat sina cyklar mot väggen som vanligt, men lämnat Contessas plats ledig.
Jag kunde alltså sladda in en snygg fickparkering, låsa henne och med nöjda steg gå in till skolan och börja min arbetsdag.
Fint!