vildhallonet

Jag frös, i vanlig ordning, skiten ur mig när jag hade min morgonlektion med tvåorna nu och när jag blir så kall behöver jag desperat mina handledsvärmare.
Eftersom jag med enorm hastighet packade allt i gymväskan i morse visste jag att jag hade glömt nycklarna till mitt skåp hemma, varpå jag plockar fram ett metallgem och börjar dyrka i låset.

När jag står där böjd över mitt 15-kronorslås och muttrar (som den helt odugliga inbrottstjuv jag är) över att jag, inte ens med våld, klarar av att få upp det, kommer en av eleverna fram och undrar vad jag håller på med.

Jag förklarar att jag bytte väska i morse, glömde nycklarna och att jag nu desperat behöver mina handledsvärmare, varpå jag står här och försöker bryta mig in i mitt skåp.
"Är du säker på att du inte fått med dig nycklarna då?" säger hon bakom min, under inbrottsarbetet, vickande rumpa.
"Det har ju hänt förr att du har glömt vart de är, menar jag"

Jag avslutar mitt dyrkande, tittar på henne och går fram till min väska.
Hon kan ju faktiskt ha rätt ändå... Det har ju hänt förr.

Mycket riktigt... Visst hade jag, mycket ordningsamt packat med mig allt i morse, för ur min väska drar jag fram mina jobbnycklar, låser under ett fånigt leende upp låset och tar fram mina gråa handledsvärmare...

Oups!