vildhallonet

I morse när jag står redo att åka till jobbet, med regnjackan på och munnen full av flourskölj kunde jag inte hitta mina jobbnycklar (big surprise för de flesta).
Jag tog en snabb koll i gårdagens väska, byxor, jacka och på golvet, men inga nycklar, så jag satte mig på Contessa i tankarna om att nycklarna måste ligga kvar på jobbet.

Framme vid skolan kommer jag på att jag ju stängde på avdelningen igår och därmed hade nycklarna med mig när jag gick, så jag måste dessvärre ha lagt dem någonstans i stan (där jag också väldigt skickligt förlade mina svarta vantar), där jag var och velade runt igår efter att ha hämtat ut mitt nya skinande pass.
Oh, crap!

Jag ringde ändå hem till sambon och bad henne ta en extra koll hemma i ett desperat sista försök att hitta nycklarna (vilka är allt annat än lämpliga att tappa bort), but no....
Fortfarande inga nycklar hemma!

Jag gjorde mig därmed mentalt redo att ringa in till affärerna i Nordstan samt meddela chefen att jag än en gång torskat och gick med tunga jag-blir-så-besviken-på-mig-själv-steg ut till klassrummet för att koka mig en rejäl kopp med uppmuntrande kaffe.
Men kolla där...

Där på bänken ligger ju mina nycklar i en liten, underbar, fantastisk kringla.
Den var den absolut i särklass finaste lilla hög av nycklar jag någonsin har sett och det var efter glada små hoppsasteg och indianhopp som jag sedan med oanad munterhet satte mig här vid datorn!

Frågan är hur i hela välden jag låste när jag gick igår???

Och kaffet? Ja, det glömde jag helt av!