vildhallonet

När Heff och jag går Kungsgatan fram efter att ha tagit mitt fasansfulla kort till mitt nya leg fastnar mina ögon på en skyltdocka med just ett sådant skärp som jag har letat efter.
Jag drar in honom i butiken och flackar hysteriskt runt med blicken för att hitta objektet jag har i mål.
"Hrmm.. Kan jag hjälpa dig med något?"

En läskigt putsad och välvårdad madam står helt plötsligt framför mig med knutna händer och perfekt page och blickar skeptiskt på mina baggy jeans och skinnjacka (behöver jag tillägga att jag kände mig som Julia Roberts i Pretty Woman, då hon ska köpa nya kläder)?

"JA, vilken tur att du var här. Jag skulle vilja titta på det där skärpet som smiter om den randiga tröjan i skyltfönstret."
"Absolut. Jag har det här borta." Hon glider graciöst och fullkomligt knäpptyst fram över heltäckningsmattan med mig och Heff trampandes efter.

Skärpet är exakt vad jag vill ha och jag säger på äkta Ferdinandmanér, samtidigt som jag räcker över det till den perfekta pagen:
"Honom ska vi ha!"

"Såhär ska tjejer handla kläder"  säger Heff stolt när vi en minut efter att vi kom in i affären står vid kassan för att betala.
"Ja, du får ta med alla dina väninnor hit"  säger den välvårdade pagen och börjar rulla ihop mitt nya svarta knytskärp.

Precis när jag lämnar över mitt visa till henne landar min blick på prislappen och jag drar blixtsnabbt tillbaka kortet från hennes framsträckta (med perfekt manikyr) hand.
"VÄNTA lite nu!!!"
"Va?"  frågar hon stelt  "Är det något som är fel?"

*Något som är fel? DU är fel...*

"Nej.. Eller jag vet inte.. Vad står det på prislappen?" Jag försöker snegla tillbaka på den i tron om att jag måste ha sett fel, men den är inrullad i mitt lilla skärppaket.

"Oj, he he.. sa jag aldrig det? Det kostar 995.50 kr"
*Oj, he he...  My ass*

"Oj, he he" svarar jag fattigt  "Det här var visst inte dagen då jag köpte ett skärp för 1000 kr."

Vi tackade för oss och lämnade butiken utan skärp, men med 1000 kronor kvar att spendera.