vildhallonet

Aaahhh...
Mr Amazing just left the building.

Givetvis smackar jag inte av belåtenhet för att han har åkt utan för att han, medan han var här, återigen har opererat min dator, och denna gång med ett förbluffande resultat.

Min svarta klump brötar inte längre på som en hel industrifabrik, utan surrar dovt och belåtet likt en tacksam katt på golvet under mig.
Herregud, den är så tyst... Lever den verkligen?
Jag skriver.. Alltså lever min dator!
Oh joy!

Tack som fan A.

---

Efter jobbet idag, tvingade jag min rätt osugna kropp raka vägen till gymet där 40 minuter på maskinen från hell samt bröst -och bikepsträning väntade.
När jag står och förvrider mitt svettiga ansikte i kolossalt okvinnliga grimaser under bicepsträningen kommer ungtuppen till pt gåendes med en tjej som skulle gå igenom samma genomgång som jag gjorde igår.

"VA?" kan jag inte låta bli att utbrista när han hejar.
"Har du andra tjejer jämte mig? DET trodde jag inte om dig."

Ungtuppen tittar bak på det förskrämda objektet han ska göra analys på, vänder sig tillbaka mot svettiga mig och väser:
"Fan, förlåt. Men du skulle ju inte vara här idag. Torsdag sa vi ju."

Skratt följer och sedan går jag tillbaka till träningen och han till sin lilla genomgång (hon fixade inte övningarna. Varför kändes det så väldigt tillfredsställande för mig)?

Innan han går vidare in på kontoret med sin dam kommer han fram och uppmanar:
"Ta inte ut dig helt nu. Jag har ett riktigt rått program till dig på torsdag som jag förväntar mig att du orkar dig igenom."
"Bah" svarar jag galet mycket kaxigare än jag är.
"Jag säger som Lotta på Bråkmakargatan. Jag kan ALLT! Utan att åka slalom förstås. Men det kan ju inte vara så svårt. Det är ju bara att vicka på rumpan litegrann."

Och med de orden hängandes i luften som ett eko full i fan, lämnade han mig med ett leende, medan jag satt kvar och funderade på att skjuta mig själv innan torsdagen kommer!