vildhallonet

Det här är lite humor ändå.

Klockan är 01:15 och jag kan inte sova.
Sambon snusar sött med terroristerna tätt ihopslingrade vid sin sida och jag orkade inte läsa mer ur min tegelsten till bok: Aldrig fucka upp av Jens Lapidus.
Han är sjukt cool, den där Jens.
Jag fastnade direkt efter Snabba cash och efterföljaren gör mig inte besviken.
Snubben kan tugget so to speak!

Men till sömnlösheten igen nu då.
Då det inte är den käcka och behändiga lilla pocketbindningen jag läser så är det ett träningspass i sig bara att bläddra sida, liggandes på rygg eller på sidan i sängen, så efter en timmes läsande och två bortdomnade armar gav jag upp och beslutade mig för att sova.
Mmm, eller huuuur!

När jag dunar ner mig bland kuddarna och blundar kan jag nämligen inte se annat än mig själv, springandes på maskinen from hell.
Den synen i sig är väl helt ok, men det stannar ju dessvärre inte där.
Bakom mina blundande ögon spelas det om och om upp en trevlig liten film om hur jag snubblar mellan stegen och rasar ner på bandet, slår näsan i kontrollpanelen (krossar den med största säkerhet), landar på det (under mig) snabbt rullande, svarta bandet och kastas med en duns ner i en okontrollebar och (från näsan) blodig hög av armar och ben på golvet, bakom maskinen... Till de vackert sviktande stegens mästare runt omkring mig's enorma förtjusning!

Anledningen till mitt fall är olika mellan blundningarna.
Ibland fäller jag mig själv medan jag byter låt på mobilen, ibland trasslar jag in mig i headsetet.
En gång ökade jag hastigheten, en annan gång fick jag en droppe svett i ögat (det hände på riktigt idag. Sved som fan)... Men slutet är ändå alltid detsamma: Jag i en hög på golvet, bakom det stora, onda, svarta monstret!

I morgon ska jag minsann ta upp striden med maskinen from hell igen.
Den jäveln ska inte få vinna över mig om han trodde det. Nejdu, den här tjejen är en fighter och jag tänker kuta tills han ger sig och ser sig själv besegrad.
Vid det laget finns det nog risk för att jag är maratonlöpare på OS nivå, men det är kanske det som kallas för en win/win?

Hmm... Undrar om jag ska våga mig in till sovrummet och bädda ner mig igen. jag ska ju ändå upp igen om knappa fem timmar!
Lika så bäst kanske.

Jag har dessutom, under tiden här nu, lyckats äta upp vad som var kvar av söndagens godis.
Vad bra. Blev jag av med det problemet.