Jag är inte snäll
Det var ett stort lopp för de äldre eleverna på skolorna i stadsdelen idag, och vi i de lite yngre klasserna var givetvis där och hejade på.
"Mina" elever stod mot slutet av sträckan och hejade för kung och fosterland och klappade händerna när de rödsprängda och anfådda ungdomarna sprang förbi.
"Mina" elever stod mot slutet av sträckan och hejade för kung och fosterland och klappade händerna när de rödsprängda och anfådda ungdomarna sprang förbi.
Efter ett tag av duktiga springare kommer det en tjej som med tydligt kroppsspråk visade att hon hade tagit ut sig totalt. Hon hade så uppspärrade ögon, så hade du slagit till henne i bakhuvudet, skulle ögonen poppat ut (som på en King Charles Spaniel).
Hennes kinder var blossande röda, halsen flammig och andningen hackig.
Hon gick lätt framåtlutad, med blicken fäst på ett okänt mål lång, långt borta och hennes fötter skrapades efter henne i varje steg.
Hon såg förmodligen precis ut så som jag själv gör på maskinen from hell.
Då kläcker en av mina hejarpojkar:
"Men SPRING då!"
Hade någon sagt så till mig den sista minuten på maskinen from hell hade jag förmodligen (med mina sista, livsuppehållande krafter) flugit på personen i fråga och slitit sönder kläderna (eller halspulsådern) på denne...
Nu vände jag mig istället om och skrattade åt kommentaren, som ju satt som ett smäck på den stackars flickan som, med blicken fäst på samma oidentifierade mål, fortsatte förbi oss som om hon inte hört någonting!
Kommentarer
Postat av: Erik
Ja barn kan vara såå elaka....!
MUAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Trackback
