vildhallonet

Usch, vad låg jag var igår.

Efter att ha kommit hem från utställningen och i vemod packat undan Müslis saker lade jag mig i soffan och kände mig ensammast i hela världen.
Det var inget bra på tv och ingen "rolig" online på msn.
Sedan orkade jag i ärlighetens namn inte prata i telefon med någon heller,så jag lyfte ju inte direkt luren och försökte få kontakt med omvärlden.

Nej, jag låg i soffan med en stor sköld av ensamhet över mig och kände mig... Ja, ledsen!
När sambon kom hem satte vi på Spirited Away, vilken är en av de finaste filmerna jag vet, i hopp om att jag skulle känna mig lite bättre.
Men efter ca 20 minuter in i filmen sov vi båda, ända mot ända i soffan.

I morse slog jag upp ögonen och möttes av strålande sol samt Müslis pigga, klarblå ögon!
"God morgon"  tycktes de säga "ska vi leka?"
Hon drog sitt favoritsnöre (från ett linne hon bestämde sig för att adoptera) över magen på mig och hoppades på att få jaga lite.

Sambon och jag gjorde en nyttig frukost och tog sedan en promenad ner till stan, i den friska och kyliga höstluften.
Det blev en härlig promenad och sedan lunch i Haga, innan vi gick hem och jag tömde garderoben från sommarkläderna för att fylla på med den kommande vintern.
Efter ett par vändor på vinden gick jag till gymet, gav maskinen from hell en 35 minuters omgång och lät sedan mina ben få veta att de lever inne på gymet.
De fyra trapporna upp till lägenheten, efter det, var en skakig resa vill jag lova.

Med lite tur blir det en båttur ikväll med den gröna marelden glittrandes i vattnet.
Let's hope so!