vildhallonet

Jag har ju någonstans funderat på om jag närmar mig, eller kanske till och med har nått, mitt bäst före-datum och det känns väl inte så upplyftande alla gånger.

Visst, jag ser ut som 12, trots mina vällevda 31 år och jag har en bra tillvaro.
Jag vaknar glad, har underbara vänner och tycker att livet (i allmänhet) är fantastiskt trevligt att vara delaktig i.
Men så är det ju det här med männen... Eller bristen på dem, och därav tankarna på bäst före...

Men så fick jag en ny infallsvinkel igår.
Om en vara är bäst före ett visst datum, så håller den sig ju längre om den är oöppnad...
-Vilket jag ju inte är, så den aspekten kan vi ju faktiskt glömma direkt.

Men om varan nu är öppnad, så är det ju hur den luktar och smakar som talar om ifall den har gått ut egentligen.
Ofta så sätts väl bäst före datumet i alla fall en vecka innan varan verkligen är dålig och obrukbar?
Jag menar, Tänk vad många som skulle kunna få lukta och smaka på mig innan det fastställs om jag fortfarande går att bruka eller om jag bör lämnas att dö, ensam med mina katter!

Nackdelen är oftast att de som nu vill lukta och smaka på mig tror att jag är just 12 (20) år, vilket gör dem i synnerhet ointressanta för mig, då jag faktiskt inte är intresserad av småpojkar i mitt liv.
Det räcker gott med mina små beundrare på jobbet.
Den andra delen av den svenska lantrasen män som vill smaka och lukta på mig, är den som tyvärr inte faller mig i smaken.
Jag är en kräsen kvinna vilket, jag har märkt, ligger mig i fatet då det kommer till att finna en man innan jag "går ut".

Kanske borde jag frysas in en stund, för att förlänga utgångsdatum och vinna lite dyrbar tid?

Eller nej, på med parningsdräkten och ut på stan...  Det är vår i luften och lycka i sinnet!