vildhallonet

Jag undrade just (i mitt tysta huvud) varför jag egentligen berättar det jag tänker berätta nu.
Vissa saker i mitt liv berättar jag inte för en levande själ och andra saker berättar jag verkligen för alla jag kan. Det måste bara vara en del av den där terapin... Plus att det ju är väldigt kul att få bjuda på sig själv ibland.
-Vilket är just vad jag ska göra nu (även om ni inte kommer att bli förvånade).

---

Efter att ha tackat av det sista barnet på skolan och blippat mitt nya vuxna månadskort på spårvagnen, satte jag mig ner och lade ner plånboken i väskan.
Då slog det mig att min power walk-kollega alltid skäller på mig för att jag lägger plånboken i träningsväskans ytterfack, där den är lättare att stjäla, varpå jag ändrade dess placering till väskans "huvudingång" och stängde till ordentligt.
Mycket nöjd med att jag (alldeles själv) kom på detta fortsätter jag resan in till stan där jag skulle köpa nagellackborttagning (jag ser ut som en välanvänd hora på naglarna).

Vid kassan öppnar jag väskans ytterfack för att ta upp plånboken och betala.
FUUUUUUUUUCK!
Helvetes skit!
Fan, fan, fan... Det är ju inte sant!

Med panik i hela kroppen river jag runt i  det lilla ytterfacket och ska just till att stelt be om ursäkt, till den unga extraarbetaren bakom disk, och  tomhänt lomma ut ur affären när jag med ett inobords léende kom på var den var.
Så obemärkt, och till synes oberört, jag bara kan smyger jag igen ytterfacket och fläker upp det stora, där min älskade plånbok ligger och lyser mot min förväntansfullhet i all sin vackra läderhärlighet.

Jag betalar och går mot gymet, som är min nästa anhalt.
Där blir jag lite grinig över att de stänger redan kl 20:00, eftersom klockan redan var 19:00 och jag skyndar mig upp med mitt medlemskort, hejar snabbt på tjejerna där och bubblar in i omklädningsrummet, snabb som aldrig förr.

Återigen väldigt nöjd med mig själv (eftersom jag ju var just där jag var och inte vid en aw-bar i stan) ställer jag mig på löpbandet, vrålar på musiken (Korn) i mina öron och påbörjar min uppvärmning.
När jag fått upp flåset ordentligt och ökat hastigheten till perfekta 13 kommer en av tjejerna från lobbyn gåendes mot mig.

*Men för helvete* tänker jag direkt *Jag vet att ni stänger 8 och jag ska vara härifrån då... Jesus*

Men istället för att påpeka detta stängningsfaktum plockar hon upp något från sin ficka och håller med ett leende upp det mot  mig.

*Nääääe, det är inte sant (tillbaka på noll)*
I sin hand håller hon givetvis... min plånbok.

Satans perkele...
Jag saktar av löpbandet, ploppar ur lurarna och tar tacksamt emot min bruna pärla, som visst aldrig tänker ge mig någon ro.

Efter att nu ha ätit min fantastiska broccolisoppa tillsammans med ett hett vitlöksbröd (iklädd en liten sommarklänning som jag bytte om till när jag kom hem) tänker jag minsann lägga all min energi på att S T Ä D A (i min lilla sommarklänning)...
Oh joy!

I morgon blir det fika, västkustens klippor och 30-årskalas på kvällen!
Sweet!