Hade en bra dag ändå!
Large fingers pushin' paint
... You're God and you got big hands
The colors blend
The challenges you give man
Seek my part
Devote myself, my small self
Like a book amongst the many on a shelf
Sometimes I know
Sometimes I rise
Sometimes I fall
Sometimes I don't
Sometimes I cringe
Sometimes I live
Sometimes I walk
Sometimes I kneel
Sometimes I speak of nothing at all
Sometimes I reach to myself, dear God...
... Blir jag väckt av varje morgon, och så även idag. Pearl Jam är som en vacker saga.
Men efter mitt mjuka uppvaknande gick allt åt helvete. Så åt helvete så det knappt är troligt.
Efter att ha fått flyttat på de två håriga degklumparna som låg på mig och snusade, trampade jag i kallt kräks på golvet.
Va fan!
Kräkas precis vi sängen!
100 spänn på att hon inte orkade resa på sig, utan bara lutade ut huvudet över sängkanten, för att sedan gott somna om igen.
Suck!
Bara till att hoppa på ett ben in till duschen och sedan torka kräks medan de små terroristerna lojt låg kvar i sängen och studerade mitt arbete med halvöppna ögon.
Mitt obligatoriska fem-och-en-halv-minuters-kokande-morgonägg kokade jag i en kvart, eftersom jag heeelt glömde av att jag satte på det från början, och mina färskpressade apelsiner välte Müsli ut i ett inte så genomtänkt hopp upp på bänken. Eller det var snarare på vägen ner (när hon tänkte: "Oh, helvete, vad hände nu? Här får jag ju inte vara") som hon vevade med sig glaset med juice.
Tröjan jag tagit på mig droppade jag salivfylld tandkräm på och när jag skulle springa för att stänga av larmet (som av någon anledning fortfarande var på snooze) sparkade jag till katternas vattenskål, och spillde ut vatten över hela golvet.
Fuuuuuuuuck!
När jag till slut når tidpunkten för avfärd inser jag chockartat att klockan är råmycket och att jag måste ta Contessa (som står i gästrummet/garderoben) för att hinna till jobbet i tid.
Efter att ha baxat ut henne från lägenheten bär jag henne upp för den ena trappan, men bestämmer mig sedan för att jag nog vinner tid om jag tar hissen.
OM DEN BARA KUNDE KOMMA NÅGON GÅNG!
Finally!
Jag rullar in henne men inser, under väldigt fula svordomar, att hon inte får plats hur jag än vänder och vrider på framhjulet.
Ett tag funderade jag på att stegra henne, men backade till slut ut och bar henne med ett demonstrativt klampande upp för nästa trappa.
När jag helt sönderstressad och fullkomligt förstörd (men på sekunden i tid) kommer fram till jobbet frågar en av ungarna varför jag är alldeles blöt i ansiktiet.
*Äh! Håll klaffen!*
... You're God and you got big hands
The colors blend
The challenges you give man
Seek my part
Devote myself, my small self
Like a book amongst the many on a shelf
Sometimes I know
Sometimes I rise
Sometimes I fall
Sometimes I don't
Sometimes I cringe
Sometimes I live
Sometimes I walk
Sometimes I kneel
Sometimes I speak of nothing at all
Sometimes I reach to myself, dear God...
... Blir jag väckt av varje morgon, och så även idag. Pearl Jam är som en vacker saga.
Men efter mitt mjuka uppvaknande gick allt åt helvete. Så åt helvete så det knappt är troligt.
Efter att ha fått flyttat på de två håriga degklumparna som låg på mig och snusade, trampade jag i kallt kräks på golvet.
Va fan!
Kräkas precis vi sängen!
100 spänn på att hon inte orkade resa på sig, utan bara lutade ut huvudet över sängkanten, för att sedan gott somna om igen.
Suck!
Bara till att hoppa på ett ben in till duschen och sedan torka kräks medan de små terroristerna lojt låg kvar i sängen och studerade mitt arbete med halvöppna ögon.
Mitt obligatoriska fem-och-en-halv-minuters-kokande-morgonägg kokade jag i en kvart, eftersom jag heeelt glömde av att jag satte på det från början, och mina färskpressade apelsiner välte Müsli ut i ett inte så genomtänkt hopp upp på bänken. Eller det var snarare på vägen ner (när hon tänkte: "Oh, helvete, vad hände nu? Här får jag ju inte vara") som hon vevade med sig glaset med juice.
Tröjan jag tagit på mig droppade jag salivfylld tandkräm på och när jag skulle springa för att stänga av larmet (som av någon anledning fortfarande var på snooze) sparkade jag till katternas vattenskål, och spillde ut vatten över hela golvet.
Fuuuuuuuuck!
När jag till slut når tidpunkten för avfärd inser jag chockartat att klockan är råmycket och att jag måste ta Contessa (som står i gästrummet/garderoben) för att hinna till jobbet i tid.
Efter att ha baxat ut henne från lägenheten bär jag henne upp för den ena trappan, men bestämmer mig sedan för att jag nog vinner tid om jag tar hissen.
OM DEN BARA KUNDE KOMMA NÅGON GÅNG!
Finally!
Jag rullar in henne men inser, under väldigt fula svordomar, att hon inte får plats hur jag än vänder och vrider på framhjulet.
Ett tag funderade jag på att stegra henne, men backade till slut ut och bar henne med ett demonstrativt klampande upp för nästa trappa.
När jag helt sönderstressad och fullkomligt förstörd (men på sekunden i tid) kommer fram till jobbet frågar en av ungarna varför jag är alldeles blöt i ansiktiet.
Kommentarer
Trackback
