vildhallonet

Undrar om jag inte är lite emo ändå!

Jag har bara varit hemma efter jobbet idag. Något jag inte har varit på väldigt länge och tanken var ju att jag skulle packa lite inför den stora flytten, en trappa ner.
Men hur kul är det att packa då?

Jag laddade med house, kryddad mat och uppsatt hår, men vem försöker jag lura?
Vadå göra saker i god tid... Nej, det är bara att acceptera att jag är en människa som gör allt i panik och i sista stund. Lådorna är och förblir tomma ett tag till.
Istället kom en känsla, som jag inte känt på länge, över mig.
Jag ville måla...

Hurra!
Jag släppte lös håret med en härlig huvudskakning, ändrade musiken till softisch, plockade fram pensel och pennor, satte mig på golvet (ja, jag sitter på golvet och målar) och lät penseln svepa fram över pappret.
HÄRLIGA känsla.

Mitt nygamla verk är långt ifrån färdigt då bara grundskuggningen är gjord och jag ska fortsätta så fort inlägget är klart.
Jag ville bara dela med mig av min fantastiska målarlycka.
Det är inte alltid misär ;)
Ibland är livet rätt gött och nu sitter jag här med ett behagligt lyckorus i magen och bröstet. Helt plötsligt har det gått 2,5 timmar och jag är helt inne i musiken, penslar, blyerts och akvarell.