Nytt kan bli bra
Idag kastade jag mig in på nya outforskade marker minsann.
Efter en studiedag på jobbet, där vi fick en föreläsning om den inre kommunikationen (efter vilken min chef frågade om jag tyckte att den var dålig eftersom jag såg så sammarbiten ut, när jag i själva verket girigt sög in vartenda ord den lilla föreläsaren sade och lade i min självinsiktsbank), gick min power walk-kollega och jag på en promenad med avslutande gulaschsoppa.
Efter det kommer vi till det nya i mitt liv.
Vi gick på en lägenhetsvisning!
Jag har alltid tänkt att den dagen jag går på en visning så ska jag minsann klä mig propert och se mycket flådigare ut än vad jag egentligen är, och det kom jag ju ihåg i morse när jag vaknade på soffan, efter att omedvetet ha stängt av klockan två gånger...
In kommer jag och tar den stiliga mäklaren i hand, iklädd baggy skatarbrallor, sneakers, skinnjacka, scarf, inget smink och en svart/vit-randig mössa på huvudet.
Mycket respekt -och pengaigivande intryck jag gav den mannen... Och ändå ville han ha mitt nummer. Mycket märkligt!
Jag blev faktiskt lite småkär i den urgulliga lilla lägenheten, men den smekmånaden slutade rätt snabbt i en brutal skilsmässa.
Det fanns ju ingen förvaring!!!
Inte en enda garderob.
Wtf?
Jag må se ut som en luffare ibland, men jag är en tjej.
En tjej som byter kläder ofta (trots att det inte känns som att det finns några i garderoberna), en tjej som grejar med hår, hud och make. En tjej som dammsuger, gör rent kattlådor och skurar golv...
Ingen förvaring... Hrmpf, DET ÄR SLUT!
Efter en studiedag på jobbet, där vi fick en föreläsning om den inre kommunikationen (efter vilken min chef frågade om jag tyckte att den var dålig eftersom jag såg så sammarbiten ut, när jag i själva verket girigt sög in vartenda ord den lilla föreläsaren sade och lade i min självinsiktsbank), gick min power walk-kollega och jag på en promenad med avslutande gulaschsoppa.
Efter det kommer vi till det nya i mitt liv.
Vi gick på en lägenhetsvisning!
Jag har alltid tänkt att den dagen jag går på en visning så ska jag minsann klä mig propert och se mycket flådigare ut än vad jag egentligen är, och det kom jag ju ihåg i morse när jag vaknade på soffan, efter att omedvetet ha stängt av klockan två gånger...
In kommer jag och tar den stiliga mäklaren i hand, iklädd baggy skatarbrallor, sneakers, skinnjacka, scarf, inget smink och en svart/vit-randig mössa på huvudet.
Mycket respekt -och pengaigivande intryck jag gav den mannen... Och ändå ville han ha mitt nummer. Mycket märkligt!
Jag blev faktiskt lite småkär i den urgulliga lilla lägenheten, men den smekmånaden slutade rätt snabbt i en brutal skilsmässa.
Det fanns ju ingen förvaring!!!
Inte en enda garderob.
Wtf?
Jag må se ut som en luffare ibland, men jag är en tjej.
En tjej som byter kläder ofta (trots att det inte känns som att det finns några i garderoberna), en tjej som grejar med hår, hud och make. En tjej som dammsuger, gör rent kattlådor och skurar golv...
Ingen förvaring... Hrmpf, DET ÄR SLUT!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Du är köpare, du får se ut precis hur du vill!
Säljarna/mäklaren däremot... Och vi ska inte tala om lägenheten, den måste absolut sätta på sig sin bästa outfit när det är visning! =0D
Postat av: Annapanna
Kul att du är tillbaka!! I have missed you.... =)Vad kul att du letar lägenhet! Tror det skulle vara bra för sig att få ett eget litet kryp in som du kan vara kreativ i... =)
Hoppas att allt känns lite bättra nu iaf... Puss min vän!
Postat av: Jojo
Man kan inte ta bort förvaringen från kvinnan,
lika lite kan man ta bort leken ur barnet.
A och O.
Borde mäklarJäveln ha lärt sig.
SÅ det SÅ.
Postat av: Erik
Ska du o Mysan skiljas??
snyftar
Trackback
