vildhallonet

Jag måste vara en alldeles underbar vän att umgås med.

Efter åtskilliga misslyckanden med att packa tog jag, tidigare idag, Contessa och åkte hem till Hef, där det vankades film och duning i soffan.

Han somnade efter filmens (City Of Ember) första kvart, vaknade till liv i slutet och gick då in i köket för att rodda ihop en fisksoppa medan jag såg klart.
(Man blir förvånandsvärt hungrig av att inte göra någonting. Den här helgen har vi -i hans soffa- ätit Pasta etc, famniljepizza, 7 elevens fantastiska brownielängd, frukostar, fisksoppa och vin).

Efter den delikata soppan deckade jag framför någon komiker på Youtube, vaknade till efter en halvtimma och åkte hem... Med andra ord:
Hej kompis! Jag kommer hem till dig för jag har så tråkigt... -Tack för maten... -ZZzzzzz... -Nu åker jag hem...
Trevligt!

På vägen hem ringer jag sambon och får med henne till videobutiken (ja, ibland är jag laglig), där vi seriöst står och väljer mellan Vattenhästen och Barnhemmet.
I ena handen har vi alltså en söt liten barn/familjefilm och i den andra en horribel skräckfilm med barn inblandade.
Barn är underbara, men i skräckisar finns det inget värre, än just barn.

Det blev givetvis Barnhemmet och på vägen hem var jag så nervös, inför vad som komma skulle, att benen knappt bar mig.
Vi planerade att vi skulle borsta tänderna och göra allt sådant efter filmen, så vi fick tankarna på något annat än ondska och skräck, innan bedtime.
Förhoppningsvis går det något lätt humorprogram på tv som vi kan varva ner framför innan vi sätter ner fötterna i golvet.

Jag är rädd...