vildhallonet

Sicken kväll!
Sicken sushi!

Kotteby, du hade såå rätt!
På vägen från spårvagnen, över Odinsgatan och Friggargatan, var min power walk-kollega och jag lite oroliga över att komma in i  ett lysrörsbelyst hål med två pinnstolar för att äta vår efterlängtade sushi.
För att inte tala om hur oroliga vi var över att det skulle vara stängt.
Klockan var ändå 20:00.
Vid varje möte idag (och vi har träffats ett par gånger) har vi hälsat och sagt hej då till varandra med:
"Sushi, sushi, sushi, sushi..."  (Prova att säga det så ofta. Det GÅR typ inte).

När vi så ser skylten växer förväntningarna och vi ökar stegen mot den röda belysningen innan vi fullkomligt kastar oss in genom den öppna dörren.
Åh, det är inget upplyst hål.
Och det finns en kundtoalett och soffor!

Tjejerna bakom disken är hur glada och trevliga som helst och vi är inte sena med att berätta hur vi faktiskt har åkt genom hela stan bara för att komma till deras lilla restaurang.
Men vi börjar vårt besök med att ändra om allt på menyn:
"... Ja, och ta bort en av laxarna och lägg till en smörfisk (de hade smörfisk) och ta avokado istället för omeletten... Och bara insideout tack!"

Den yngre av dem kommer ut med en rykande varm misosoppa, vilken vi tacksamt tog i våra kalla händer och svepte på två röda.
Den var magiskt god!

Maten kommer sedan in (efter rätt lång tid ändå), trevligt upplagd på stenplattor och man fick hur mycket sesamfrön man ville... OCH, de var perfekt rostade.

När vi sitter och mumsar (efter att ha lovat varandra att verkligen ta det lugnt och njuta av maten) läser vi, med munnen full av ris och fisk, att de har maki med philadelphia. Whoa!
Hur gott lät inte det!?
Jag river snabbt fram plånboken och ber om att få två av dessa, till synes, fantastiska makisar.

"Neeej, philadelphian slut. Han är och handlar ny. Vill ni vänta?"
"Jaaaa, vi väntar gärna. Vi har inte bråttom. Det är ju fredag kväll och vi har inga vänner..." (Det var nämligen ingen som hade försökt nå oss under tiden vi var inne på gymmet).

Flera gånger frågar dessa underbara kvinnor om vi vill ha vegetarisk-insideout-maki-utan-philadelphia istället och flera gånger frågar de om vi orkar vänta, vilket vi givetvis gjorde.
Med varsin kopp kaffe i famnen hade vi inte bråttom någonstans.

När mannen kommer med vår efterlängtade färskost rusar jag igen fram med plånboken och hoppar av iver vid disken, medan den äldre kvinnan gör mina rullar.
"Nej, nej. På huset" säger hon när hon ser min uppspelta plånbok.

Trots mina protester ville hon inte ha några pengar, utan räcker istället över en ny stenplatta med... Inte en, inte två... Utan FEM makisar med krämig philadelphia och en vacker hög med ingefära.
Underbara människor!

De smakade givetivs som heaven och efteråt var vi så mätta att vi knappt kunde röra oss i de röda sofforna.
Men det här är en sushi som vi kommer att besöka igen... -Ofta, och det kan det litas på!