Du kan kalla mig schizofren...
Jag hinner inte. Jag har inte tid.
Jag har så mycket vilja men inte lika mycket möjlighet.
Men samtidigt som jag kan bli så superfrustrerad över bristen av tid blir jag ju helt nipprig när jag inte har något att göra.
Efter jobb, möten, träning, 19-åringar och andra måsten längtar jag hem till soffan och de små terroristerna.
Men väl nerbäddad i soffan blir jag farligt rastlös och vandrar snart runt i lägenheten som en osalig ande och pillar med andra (helt onödiga) saker.
När andra pratar om olika tv-program är jag oftast helt nollställd.
Jag tittar visst inte på tv längre... Jag har nog inte tid.
Vart tar min tid då vägen?
Jag gör ju inget särskilt och kan inte direkt skryta med allt kul jag gjort de senaste veckorna, för jag har ju inte gjort något.
Åh, jag blir så trött...
Ja, jag är trött. Jag är fan jättetrött!
Men ändå funderar jag på vad jag ska göra ikväll, efter 19:00, då mötet på jobbet är slut... Ska jag åka och träna, ska jag hem till ex-sambon och kortumgås, ska jag till Hamngatans premiär, ska jag..?
Eller bör jag bara inse att jag ska åka hem och lägga mig i soffan?
Soffan är din bästa vän! Ju snabbare du accepterar det dess bättre för din mentala hälsa. :-P
Hej babe!
Du vet att det är juni nu... Du har mycket att göra, men glöm förbövelen inte bort helgen v 26 för då kommer vi!
Ska du med på torsdagen eller ska vi ta date på fredagen. En våldgäst hos dig kanske och sen utgång?
PÖZZ!!
Det du ignorerar, det som pickar på ditt undermedvetna, du lyssnar inte på dig själv- därför har du denna rastlösa känsla.
För ditt psyke är inte nöjd för du tar inte Tag i det där- utan är den som rusar ifrån "sej själv)
Den dagen man verkligen kan ligga i soffan och känna en frid, ett lugn och få den Rätta tröttheten
det är då man lyckats lyssna på sig själv.
