vildhallonet

Ända sedan jag lämnade Linné/Majornasidan av stan har mina vänner och jag skojat om att jag nu bor i Mölndal, eller Mönndal som en go Göteborgare säger.
Det låter ungefär såhär när vi pratar:

"Här i Mönndal skiner solen, hur är det i Linné?"

"Vad säger du om en middag i Mönndal ikväll?"

"Ska du verkligen cykla hela vägen till Mönndal nu?"

Och så vidare, och så vidare!
Men trots att vi skojar friskt om det faktum att jag flyttat till andra sidan av stan, så insåg jag rätt snabbt hur fort det går att cykla och hur vansinnigt centralt jag faktiskt bor.
Jag började acklimatisera mig och känna att; Jomen, det här med Korsvägen är nog inte så dumt ändå!

Idag när jag kom hem hade min INGEN REKLAM TACK-lapp ramlat ner från postfacket och brevbäraren var skadeglatt snabb med att trycka ner allt han hade i mitt vita plåtfack.
När jag nu, efter träning, dusch och middag, bläddrade genom all reklam ser jag en tidning som bara måste ha kommit fel!

MÖLNDALSBO!
Vadå Mölndalsbo?

Jag såg mig snabbt över axeln för att se om det var någon annan i rummet som skulle kunna komma från Mölndal, men det var fortfarande bara jag och två pratiga katter där.
Oh crap!

Jag är Mönndalsbo!
Det är inte ett stående skämt längre... Det är den obekväma sanningen och jag måste kanske lära mig att leva med det!

Eller, så tar jag ner min nya rosa INGEN REKLAM TACK-lapp och hoppas på att få en tidning där det står CENTRUMBO  för att sedan lugnt sätta upp lappen igen och fortsätta skoja om att bo i Mönndal...
Jag menar, chansen finns ju fortfarande att brevbäraren blev så ivrig, när han såg att min begäran av att inte få reklam var borta, att han i all hast råkade få med sig fel tidning när han tryckte ner allt det som han hade i famnen.

Chansen finns!