vildhallonet

Hur är det möjligt?
Hur kan två så söta och till synes oskyldiga och harmlösa djur vara så beräknande och sluga?

Jag har tvingats inse att jag, i och med flytt till dyrare hyra, måste ändra om lite  (typ allt) i min livsstil, och som den kloka och framtidstänkande människa jag (sedan två dagar tillbaka) är,  så var jag hemma igår.
Jag ducshade, smörjde in mig, bäddade rent och förberedde mig noggrant och mentalt för en billig lördag i soffan (trots flera frestande erbjudanden) tillsammans med en lasagne och, såklart, lite naturgodis.

Till saken hör, att nybäddadade lakan är heliga för mig och när jag ren och mjuk som en barnrumpa kryper ner mellan dessa frasande och välluktande bomullsskikt är inga katter välkomna under täcket.
Och så även denna gång.
De fick vackert kringla ihop sig ovanpå täcket vilket de, efter ett tags lönlöst kämpande med att få komma mig nära inpå huden, ändå gick med på.

Men där började kriget.

Klockan 02:19 vaknade jag av ett sms och finner mig själv ligga, utan täcke, slickad mot väggen medan de mjuka små liven ligger utfläkta som två belåtna sjöstjärnor bredvid mig, med hela täcket under sig.
Jag tar kategoriskt tag i täcket och tvingar, med ovillkorlig bestämdhet, in mig själv under det, vilket i sin tur tvingar de sömndruckna tjejerna att flytta på sig.

2-1 till mig, och jag somnar tillfreds om.
Exakt klockan 04:02 kommer nästa person på att han vill prata med mig och jag vaknar, återigen farligt nära väggen.
Den här gången ligger båda två med sina fyra tassar rakt utsträckta och tryckta mot min rygg, vilket då klämde min näsa mot väggen.
Va fan!?

Hur kan två så små katter på mellan 2-3 kilo tvinga bort hela min kroppstyngd till ena kanten av sängen på det här viset?

Jag lägger mig än en gång tillrätta under täcker och muttrar något om att tillverka tofflor av mina djur, som under demonstrativa gäspningar lägger sig vid min sida igen, och somnar om... -Medan jag själv ligger vaken!

Hallon snarkar som en gammal gubbe, Müsli jagar något under gnyenden och jag... Jag är vaksam och alert, tvärsäker på att de sover räv, och därmed beredd på deras nästa move i täckkriget.
Men någon gång där somnade jag ändå, eftersom jag 05:30 vaknade av att en tredje person ville mig något. Nu var det en jakt på efterfest som gällde, och när jag svarade att jag låg i sängen, fick jag snabbt till svar:
"Oh fy! Är du sjuk?"

*Klockan är halv sex på söndag morgon och jag antas vara sjuk, eftersom jag ligger till sängs.*

Efter ett snabbt toalettbesök fick jag, för sömnfridens skull, till slut kapitulera och låta Hallon lägga sig på "sin" plats, på armen, vid min sida, under täcket...
Och sedan sov vi några timmar till.

Jag borde vinna det kriget, men det gjorde jag bannemig inte. Men nästa gång... DÅ är jag beredd på allt!