vildhallonet

Jag har en stor svaghet.
Jag är väl mänsklig och har många, men just den här svagheten försätter mig i situationer där jag i stort sett alltid ångrar mig.

Ta idag tex när jag var på väg hem efter ett besök på Willy's.
Jag gick förbi en blomsterhandlare och beslöt mig (enbart för att det förmodligen var den enda blomsteraffären i stan som var öppen på en söndag) för att gå in och kika.
Mitt hem är rätt fattigt på blommor och jag kanske skulle kunna få inspiration till framtida blomsterköp.

Inne i affären dyker en trevlig, utländsk man på mig med sitt allra bredaste léende och jag visste väl någonstans att jag redan där var körd.
Han presenterade mig stolt för sin pratglada, gula kanariefågel och han tryckte upp en sisådär 25 olika krukväxter i famnen på mig, i sin iver att vara sin kund till lags.

Så trots att jag bara skulle kolla lite, lämnade jag affären med en orkidé på 250 spänn och ett rungande *helvete* i huvudet.
Här har jag slitit som ett djur och varit hemma hela helgen (tro mig, det var något av det svåraste jag gjort i hela mitt liv) för att spara mina slantar och så faller jag för det äldsta tricket i boken.
Skuldkortet!

Jag köpte än en gång något för att vara snäll och för att jag inte kan med att lämna affären tomhänt när han gett mig så mycket tid och hjälp.
Jag är varje företagares och uteliggares dröm. 
Så dålig...

Men dagen var strålande och det är ingen idé att lipa över saker som är gjorda, så jag ställde min nya blomma i köket och mötte upp två av mina homies för en underbar dag på stan.

Med solen blir allt bra.

Allt blir bra!